Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny bok: Debutanten Pernilla Wåhlin Norén skriver med särprägel

Kristian Ekenberg läser Borlänge-författaren Pernilla Wåhlin Noréns debutroman ”Sorgens princip”.

Annons

”Sorgen var basen för landets elproduktion.” Så inleds Pernilla Wåhlin Noréns debutroman. Onekligen en fantasieggande förstamening.

”Sorgens princip” undersöker hur en värld skulle se ut om det är sorgen, i stället för oljan, som driver den, där det är mörkret i människans djup som är den primära kraftkällan i stället för det svarta kletet djupt under marken.

Läs mer: Kristian Ekenberg om Kulturprofilen och att inget svin kan känna sig trygg i stian

Pernilla Wåhlin Norén är arkitekt och författare.

Pernilla Wåhlin Norén följer två kvinnor, Sonja och Forough, som befinner sig på olika positioner på samhällsstegen i detta framtida Sverige. Forough sörjer sitt döda barn, medan Sonja är läkare och tillverkar proteser, som är en stor bransch i ett land där sorgefabrikerna kostar arbetskraften lemmar.

På de platser där sorgen är som störst har stora kraftanläggningar byggts. ”Uppmärksamheten flyttades från Saudiarabien och USA och riktades i stället mot de djupa skogarna och de fattigaste bruksorterna i norr.” Pernilla Wåhlin Norén, som kommer från Borlänge, ger en dyster prognos för de tynande svenska bruks- och industriorterna – bara om sorg och misär går att exploatera finns det en framtid för dem.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Klas Östergren i topp när vi listar favoritböcker juli-september

Men sorgen som kraftkälla har en baksida, trots att den är så effektiv. Självmorden ökar dramatiskt. Sorgkraften tillåts bara om den produceras på artificiell väg.

Pernilla Wåhlin Noréns skriver samtidigt sakligt och med lyriska kvaliteter. Kanske är det hennes yrkesbakgrund som arkitekt som syns i språket och hur hon konstruerar sin sci fi-värld med det (jämför exempelvis med hur en författare som Karl Ove Knausgård är ute på hal is när han närmar sig vetenskapen).

I

I utvinningen av sorgen är det svårt att inte se en parallell till hur västvärlden i dag drivs med hård exploatering av människor i fjärran länder, vars tårar inte syns på våra skinande Iphone-skal.

Här finns också en framtidsskräck som präglar samtiden. En rädsla för att det går så fort, för att människan inte längre hänger med i teknikens landvinningar. Det finns någonting djupt obehagligt i hur hon skildrar de proteser som liksom bit för bit tar över människans kropp.

Under läsningen pendlar jag mellan att önska en mer djupgående skildring av världen som beskrivs och att författaren ska säga mindre om den, till förmån för personteckningen. Sonja och Forough blir aldrig riktigt levande romangestalter; det finns för många proteser i romanen och brist på varm hud. Sci fi-romaner och fantasy tenderar att vara tjocka tegelstenar, just för att världen kräver utrymme för att trolla fram. ”Sorgens princip” är dock en tunn sak. Även om hon ägnar för många av de 150 sidorna till att skildra tekniken bakom sorgeutvinningen, är det inte tillräckligt för att göra världen mer än skissartad.

Pernilla Wåhlin Norén är arkitekt och författare. Bild: Ellinor Koda

Men i en svensk ung prosa som kan upplevas som jämntjock, knådad på samma skrivutbildningar, sätter Pernilla Wåhlin Norén verkligen en egen prägel.

*

LITTERATUR

Pernilla Wåhlin Norén

”Sorgens princip”

(Modernista)

Annons
Annons
Annons