Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karl Beijbom: Sveket mot arbetarhustrun

En skam att många blivit fattigpensionärer

Annons

Statyn av Emma Oijens på Landala Torg i Göteborg. En hyllning till arbetarhustrun som slet för barnen och familjen. Foto: Karl Beijbom

På Landala Torg i Göteborg står en staty av Emma Oijens som är en hyllning till arbetarhustrun. På sockeln finns en inskription: Med fast hand / sträv av arbete / mjuk av kärlek / höll du samman hemmet.

Visst var det så. Det var arbetarhustrun som såg till att barnen var hela och rena. Det var arbetarhustrun som såg till att barnen läste sina läxor. Det var arbetarhustrun som uppfostrade barnen till hederligt folk. Det var arbetarhustrun som såg till att mannens kontantlön i kuvertet förvarades på ett säkert ställe och inte tömdes på Systembolaget eller på krogen.

Jag minns mitt sena 50-tal i Köping då nästan alla i min klass i småskolan var arbetarbarn. På den tiden fanns inte p-piller, inte fri abort, inte förskola, inte pappaledighet. Det var självklart att mammorna arbetade i hemmet och hade hand om familjens omvårdnad: handla, laga mat, baka; sy och sticka, lappa och laga; diska, städa, tvätta. 

Många arbetare nådde aldrig pensionsåldern under stora delar av 1900-talet. Byggnadsställningarna var inte lika säkra som i dag. Arbetarskyddet i industrin var mycket sämre än i dag. Spriten och tobaken dödade många för tidigt. När änkepensionen avskaffades 1990 tvingades många arbetaränkor, kanske i 60-årsåldern, ut på arbetsmarknaden för att bli självförsörjande i lågavlönade, slitsamma jobb.    

När sambeskattningen avskaffades 1971 gynnade detta familjer med välutbildade kvinnor på arbetsmarknaden - men missgynnade arbetarfamiljerna där hustrun jobbade hemma. När de privata pensionsförsäkringarna kom 1994 hävdade ledande politiker att vi har ett robust ATP-system, som skulle garantera en god pension åt alla. Vi vet hur det har blivit.  

Många arbetarhustrur hoppades att de åtminstone på ålderns höst skulle få lite ledig tid för sig själva. Men tusentals pensionerade arbetarhustrur får i dag sköta om sina gamla, skröpliga män i hemmiljö, eftersom platserna i äldreomsorgen dragits ner fastän antalet åldringar blivit fler.   

Det är en skam, en vanära, på Sveriges banér, att så många kvinnor - de flesta arbetarhustrur - som födde barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet blivit fattigpensionärer. Den största utgiften är inte alltid maten och hyran - utan skatten. Inte någonstans i Europa är skatten så hög på så låga pensioner, som i Sverige. En möjlig lösning - låt de första 10000-12000 kronorna av en pension bli skattefri. Då skulle behovet av bostadstillägg kraftigt minska, ett bidrag i mångmiljardklassen, dessutom mycket dyrt att administrera: handläggare, blankettsystem, utbetalningssystem, kontrollsystem.

Systemet är dessutom djupt orättvist. 290 000 pensionärer får i genomsnitt 2400 kr per månad (maxbeloppet 5090 kr). Men över 100 000 pensionärer, berättigade till bostadstillägg, får inga bidrag. De fyller aldrig i blanketten och ansöker. De orkar inte, de vet inte hur man gör, de känner inte till sina rättigheter.    

Att sänka skatten på låga pensioner så mycket att de flesta skulle ha råd med mat och hyra utan bidrag skulle öka känslan av frihet och värdighet bland många - pensionerade arbetarhustrur och andra.

Annons
Annons
Annons