Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Ismails ”Absolut svensk” säger mycket om Sverige

En bok som många kommer känna igen sig i

Annons

Soran Ismail. Är med journalisten Jonas Steken Magnusson aktuell med en ny bok.

Varför är det så viktigt att bli sedd som svensk?

Komikern Soran Ismail, aktuell med boken "Absolut svensk. En id-handling" (Wahlström & Widstrand), har sedan barndomen ifrågasatts. Från rasismen han möter som sexåring vid sandlådan till den väldokumenterade "festnatten" i juni 2010 i centrala Stockholm när han av Sverigedemokrater får höra att han är "babbe" och att Sverige inte är hans land. Detta trots att Ismail ser sig som absolut svensk. Ismail konstaterar dystert att rasismen har varit "en naturlig del" i hans liv.

Här har han en viktig poäng: nationalism som utestänger människor som ser annorlunda ut är obehaglig efter som den bygger på idén om gemensamma blodsband. Ismail märker också i tonåren, under sitt utbytesår i USA, att det inte behöver vara så. Amerikanerna hissar flaggan men utgår samtidigt från att du är "en av dem".

Det är svårt att inte le när han beskriver Knivsta som ett ställe där "de flesta såg ut som Hitler hade tänkt sig".

På många sätt känner jag igen mig i Soran Ismails bakgrund. Vi har föräldrar som tvingades fly från brutalt förtryck (våra kurdpappor känner varandra) och vi har båda vuxit upp i Uppland. Min lillebror är precis som Soran Ismail född i december 1987. Min lillebrors erfarenheter av fördomar påminner om Ismails, och det stärker min teori om att killar nog utsätts för mer öppen rasism än vad tjejer gör.

Dessutom har Ismail vuxit upp i Knivsta - "där det fanns fler Johan än utomeuropéer i fotbollslaget". Det är svårt att inte le när han beskriver Knivsta som ett ställe där "de flesta såg ut som Hitler hade tänkt sig". Två mil söderut däremot, i etniskt blandade Märsta, skulle "Hitler ha blivit väldigt missnöjd". I Märsta beskriver Ismail att "blattarna" fanns. I Knivsta ifrågasattes Ismails svenskhet, medan invandrare - som jämngamla kusiner - tyckte Ismail borde sluta "leka svenne".

Trots humorn är det en allvarlig bok om bland annat familjens flykt och senare besök vid massgravarna efter terrorsekten Islamiska statens mördande av kurdiska yazidier. Situationen i regionen gör sig ständigt påmind, inte minst när kurderna nu ska rösta om självständighet.

Soran skriver att han under uppväxten skämdes så mycket över att bära sin farfars namn "Ali" som mellannamn att han tog bort namnet. Han var så rädd för att bli retad och ville så gärna passa in. Jag hoppas verkligen att mina barn, ännu små, aldrig kommer att vilja sudda bort sina kurdiska namn.

Även om det blir lite väl mycket grubblande i "Absolut svensk", har Ismail viktiga poänger. Det uppstår ett "identitetsvaakum" för många som växer upp här, som gärna vill ses som svenskar men som märker att de inte ses som det. Vänder samhället dem ryggen finns risken att de vänder samhället ryggen.

Att vara svensk betyder inte att jag är mindre kurd, påpekar Ismail. Han är medveten om att han hade kunnat hamna i samma situation som den lille flyktingpojken Alan Kurdi som låg livlös vid stranden, eller sin jämnårige kusin som är peshmergasoldat i Kurdistan och krigar mot jihadister.

Men han hamnade i Knivsta.

"Absolut svensk" är en skrift som många garanterat kommer att känna igen sig i.

Annons
Annons
Annons