Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Kämpar du mot hedersförtryck bekämpar Vänsterpartiet – dig

Skamlig behandling av Amineh Kakabaveh

Annons

Amineh Kakabaveh, motarbetad av Vänsterpartiets ledning.

Vänsterpartiets riksdagsledamot Amineh Kakabaveh är en orädd röst i debatten om hederskultur. Hon är ordförande för föreningen ”Varken hora eller kuvad” som arbetar mot hedersförtryck, utbildad socionom och reser runt i landet för att uppmärksamma dessa frågor.

Men samtidigt som Kakabaveh kämpar mot fundamentalism och hedersförtryck, kämpar hennes eget parti mot henne. Vänsterpartiet har på senare år visat sig ha svårigheter att hantera just frågan om hedersförtrycket.

Därför vill nu partiet peta bort Kakabaveh inför nästa års val. ”Valberedningen föreslår att jag helt sparkas ut från valsedeln”, säger hon till Aftonbladet.

Så vad handlar konflikten om, hur blev den så infekterad?

För några år sedan skrev flera kvinnor från olika förorter, däribland Amineh Kakabaveh, att läget har förvärrats. Det religiösa förtrycket märks allt mer, kvinnors frihet begränsas, berättade kvinnorna.

Denna debatt fick tre personer från Vänsterpartiets ledning - Christina Höj Larsen, Rossana Dinamarca samt partisekreterare Aron Etzler – att anklaga rösterna från förorten för ”ryktesspridning”. Dessa ledande vänsterpartister målade upp halmgubbar som att kvinnorna från förorterna skulle ha generaliserat och hävdat att kvinnoförtryck ”är förbehållet en enskild religion eller endast finns i förorten”. Naturligtvis hade ingen gjort det.

Sedan dess har konflikten i Vänsterpartiet rullat vidare.

Den röda tråden i Amineh Kakabavehs engagemang märks tydligt i hennes självbiografi ”Amineh - Inte större än en kalasjnikov” (Ordfront förlag 2016), skriven med journalisten Johan Ohlson. Hon föds som kurd i förtryckets Iran, flicka i hederskulturen och i en mycket fattig familj.

När andra riksdagsledamöter växte upp och levde i fridfulla Sverige, tvingades Kakabaveh arbeta hårt för att familjen skulle få mat på bordet. Med Khomeini och islamisterna vid makten fick hon även lära sig att täcka sig och leva i skräck. Tortyren var närvarande både fysiskt och psykiskt. Bland annat fick hon som liten flicka försöka hjälpa sin torterade pappa som kastades blodig utanför hemmet.

Att Kakabaveh tidigt influerades av marxismen och feminismen är ingen slump. Hon lämnade sin familj och anslöt till den marxistiska kurdiska peshmergan Komala redan som 13-åring. Än i dag lockar kurdiska socialistiska rörelser många unga och kvinnor, vilket man inte minst sett i kriget mot Islamiska staten.

När Kakabaveh sedan kom till Sverige som kvotflykting 1992 beskriver hon det som att komma till ”himmelriket”. Men snart visade sig även solen ha fläckar. När hon började arbeta som socialarbetare i Botkyrka söder om Stockholm märkte hon till exempel att många minderåriga var bortgifta och gravida. Det bekräftades av en kartläggning, men socialchefen i kommunen bad Kakabaveh att inte prata högt om resultatet med motiveringen att det kunde drabba invandrare. I dag görs, av liknande skäl, i stället försök att tysta Kakabaveh i politiken.

Men det går inte att bekämpa ofrihet genom att låtsas att ofriheten inte existerar. Och det går inte att som feminist blunda med ena ögat.

Att konservativa islamister ser en orädd socialistisk feminist som fiende är inte konstigt. Men var är logiken i att ett vänsterparti, som dessutom kallar sig feministiskt, gör det?

Annons
Annons
Annons