Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Partiet som alltid lagt hederslocket på

Vem kan lita på Feministiskt initiativ?

Annons

Ballongerna är det inget fel på. Feministiskt initiativs Gudrun Schyman på scen.

När Feministiskt initiativ samlas för kongress i Västerås i helgen är siktet inställt på valet 2018. Nu för tiden säger sig Gudrun Schyman vilja bekämpa även hedersförtrycket. Kan man lita på det?

Nyligen skrev jag en kortare ledare med rubriken "Fi bekämpar hellre bröstskämt än hederskultur", apropå Schymans och Fi:s ungdomsförbunds upprördhet över Paolo Robertos skämt på instagram om män och bröst (19/3). Somliga från Fi har tyckt att kritiken varit orättvis, så låt mig utveckla den. Partiets hantering av frågan om hedersförtryck har nämligen varit under all kritik.

Det finns personer som lägger ner själ och hjärta för att hjälpa hederskulturens offer. Jag frågar dem hur de ser på Fi.

Sara Mohammad som leder föreningen "Glöm aldrig Pela och Fadime" säger att Fi inte bara har nonchalerat hedersutsatta, utan även varit "ett stort hinder kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck". Enligt Mohammad har partiet haft riksdagskandidater och aktivister som motarbetat hennes förening.

En annan eldsjäl är Amineh Kakabaveh som leder föreningen "Varken hora eller kuvad". Även hon vittnar om att personer från Fi misstänkliggör dem som lyfter problemen med hedersförtryck. Akademiskt prat om normkritik hjälper inte dem som lever i hederskultur, påpekar Kakabaveh.

Jonas Lundgren, även han vänsterfeminist och aktiv i "Varken hora eller kuvad", säger också att Fi som parti aldrig varit en del i denna kamp, även om "vissa medlemmar i Fi gjort fina insatser". Enligt Lundgren har personer från partiet hört till dem som "ivrigast bedrivit missriktad antirasism genom att kalla oss som jobbat med frågan för rasister".

Sara Mohammad som leder föreningen "Glöm aldrig Pela och Fadime" säger att Fi varit ett stort hinder kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck.

För några år sedan kom journalisten Nima Dervish ut med boken "Varför mördar man sin dotter" (Nordstedts). Dervish säger "absolut inte" på frågan om Fi varit en del av kampen mot hederskulturen, och också han menar att partiet mer varit en del av problemet än en del av lösningen.

Feministen Maria Hagberg gick över till Fi från Vänsterpartiet när Fi bildades. Hagberg valdes snart in i Fi:s styrelse, men mötte där motstånd. Hon gav till slut upp när hennes förslag om att motverka hederskulturen avslogs på en partikongress, och hon av ledningen i Fi fick höra att det är rasistiskt att tala om hedersrelaterat våld.

Bland dem som bestämt förnekade förekomsten av hedersvåld fanns Gudrun Schyman, säger Hagberg. "Nej, frågan om hedersrelaterat våld är inte ärligt hanterad i Fi eftersom den kullvälter deras ideologi", menar hon.

Så sent som för bara några år sedan skrev Fi:s företrädare Carl Emanuelsson, Stina Svensson och Sissela Nordling Blanco att de inte använder begreppet hedersvåld, för att de inte vill "dela upp" våld. I partiets dokument står det fortfarande "så kallad 'hederskultur'".

Vill Fi göra upp med den kulturrelativism som fått partiet att hamna så fel under alla år är det välkommet. Men det kräver mer än att Gudrun Schyman säger sig vara emot hedersförtryck när det i debatten blåser i en viss riktning.

Börja med att ge feministerna som ni motarbetat - samt hedersförtryckets alla offer - en rejäl ursäkt.

Läs också: Så svarar Gudrun Schyman på Sakine Madons kritik om hedersvåld

Annons
Annons
Annons