Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Sakine Madon: Regeringen kan sluta kalla sig feministisk

Ledare

Feminism - inte bara något man säger

Handelsminister Ann Linde (till vänster) i Iran.

Kvinnor som väljer att bära slöja ska respekteras. Men politiker måste också se dem som saknar ett fritt val: barn som tidigt får lära sig att "lyda", och kvinnor som riskerar spöstraff om de inte täcker sig.

Att handelsminister Ann Linde (S) burit slöja i Iran väcker irritation. Harmlöst, säger hennes försvarare. Linde, som täckte håret när hon bland annat träffade Irans president Hassan Rouhani, svarar att hon helt enkelt är illa tvungen att följa landets lagstiftning.

Nog för att Sverige är ett litet exportberoende land, men hade det varit omöjligt att åtminstone skriva på handelsavtalen utanför Iran? Funderar regeringen på vilken signal som nu skickas, när inte ens "världens första feministiska regering" markerar mot slöjtvånget, till kvinnorna i Iran?

Man kan förvisso undra varför Liberalernas Jan Björklund nu kritiserar slöjbärandet under Iranbesöket, när tidigare biståndsminister, moderaten Gunilla Carlsson, för några år sedan bar slöja på besök i Somalia. Alliansregeringen gjorde visserligen inte ett nummer av att vara feministisk, men kritiken bör vara konsekvent oavsett färg på regeringen.

Att Björklund och så många andra i dag reagerar kan möjligen förklaras av de senaste årens livliga diskussioner om islam, islamism - och slöjan. Kvinnor i svenska förorter har vittnat om problem med islamister i bostadsområdet, islamister som vill diktera villkoren för övriga invånare. Kvinnors klädsel brukar då vara central. Lägg därtill att oroväckande många från Sverige har anslutit till Islamiska staten och liknande terrorgrupper.

Ofriheten som drabbar kvinnorna i Iran, och tre-fyraåriga flickor i Tensta, borde oroa och engagera regeringen.

Slöjan problematiserades knappt för några år sedan, men är numera en het potatis. Moderaterna i Västerås skriver i ett nytt integrationspolitiskt program, under punkten ”Riktlinjer i skolan”, att: ”Vill man ha slöja är det ett beslut som varje vuxen får ta själv. Små barn som inte kan välja själva ska slippa ha slöja, vilket är något som verksamheten bör prata om. Information om detta ska ges till föräldrar via föräldramöten och i behov vid utvecklingssamtal.”

Samtal och dialog är en god idé. Nalin Pekgul, tidigare S-profil och Tenstabo, skriver i en krönika i tidningen Fokus: ”Jag ser ofta tre-fyraåriga flickor med huvud och axlar täckta av ett stort huckle. När det gäller små flickor kan slöjan betyda att föräldrarna har en ambition att tidigt vänja sina döttrar att lyda” (10/2).

Så är det. Det finns även beslöjade barn som vill ”likna mamma” eller under en period vill markera sin grupptillhörighet. Men de barn som tvingas behöver samhällets stöd, även om många av dem troligtvis inte skulle våga berätta om tvånget inför skolpersonal.

Personligen skulle jag gärna se ett förbud mot hindrande klädsel i grundskolan, det vill säga långa tygdräkter som omöjliggör för barnen att leka på skolgården eller delta på idrotten. Sedan spelar det ingen roll om det är den kristna sekten Plymouthbröderna eller islamister som anser att flickor inte ska röra sig fritt.

Ofriheten som drabbar kvinnorna i Iran, och tre-fyraåriga flickor i Tensta, borde oroa och engagera regeringen. Vad är annars poängen med att kalla sig feministisk?

Annons
Annons
Annons