Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Skyll inte Miljöpartiets magplask på gråsossar

MP:s ledning behöver ruskas om

Annons

Krisparti. Miljöpartisterna samlas i helgen till partikongress.

Miljöpartiets partisekreterare Amanda Lind intervjuas i tidningen Dagens Samhälle inför partiets partikongress i helgen. Lind säger att när "viktiga klimatbeslut" börjar "synas i människors vardag", ja då kommer opinionen att vända.

Man får förmoda att det inte är landsbygdsbor med höjd bensinskatt hon syftar på. Visserligen är det en partisekreterares uppgift att alltid låta överdrivet optimistisk, särskilt när det blåser motvind. Men i stället för klapp på den egna axeln behöver partiets ledning ruskas om.

I EU-parlamentsvalet sommaren 2014 hade partiet fortfarande medvind. Därefter höll det dåvarande språkröret Åsa Romson ett Almedalstal som fick många mittenväljare att skruva på sig. Romson kritiserade i talet "vita, heterosexuella, medelålders män" för att de "äter mer kött, åker mer bil, flyger mer". Den här sortens retorik kan fungera för företrädare för Feministiskt initiativ, eller på en kulturskribentafton på Södermalm i Stockholm, men fungerar sämre för ett parti som vill ingå i regering.

Sedan viftade språkröret Gustav Fridolin med kolbiten i partiledardebatterna inför riksdagsvalet, något partiet fick ångra när Vattenfall började jaga köpare för brunkolsverksamheten i Tyskland.

Partiet fick 6,89 procent i valet 2014, ett svagt mandat för ett ensamt parti i regeringssamarbete med S. En del miljöpartister anklagar gärna samarbetskollegan för dagens låga opinionssiffror för MP. Men partiets återkommande magplask beror framför allt på att ungdomsförbundig idealism går dåligt ihop med makt och pragmatism, samt på MP:s haltande trovärdighet i frågor som seglat upp som viktiga för väljarna. Det rör sig då om integration samt brott och straff. Dessutom har väljarnas förtroende för partiets miljöpolitik, enligt flera mätinstitut, sjunkit märkbart sedan förra valet.

Partiets magplask beror framför allt på att ungdomsförbundig idealism går dåligt ihop med makt och pragmatism, samt på MP:s haltande trovärdighet i frågor som seglat upp som viktiga för väljarna.

De gröna idealisterna känner sig även svikna av att partiet accepterat en strängare migrationspolitik. Medan Feministiskt initiativ nu hoppar av det rödgröna styret i Göteborg, eftersom det inte ges mer resurser till ensamkommande, får MP:s Fridolin i medier i stället argumentera emot en allmän flyktingamnesti. På kongressen kommer miljöpartister att ifrågasätta partiledningens - ja, regeringens - linje.

En annan konflikt har handlat om hanteringen av fjolårets kris då MP:s dåvarande bostadsminister Mehmet Kaplan fick lämna sin post, och Yasri Khan som inte vill ta kvinnor i hand var nära att hamna i partistyrelsen. Många ställde sig med rätta frågan om hur partiledningen ser på jämställdhet och demokrati. Det är fortfarande oklart hur partiet tänkt agera om en liknande situation uppstår. Att demokratiminister Alice Bah Kuhnke nyligen fällde flera felaktiga påståenden om kommunernas arbete med återvändande jihadister är inte heller det särskilt lugnande.

Partisekreterare Amanda Lind säger till Dagens Samhälle att det är "jättehäftigt!" att Sverige har en miljööverenskommelse med Kalifornien. Det känns säkert "jättehäftigt" högst upp i politiken, men räkna med att väljarna är mer kräsna än så.

Annons
Annons
Annons