Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Sluta jaga ”invandrarröster”

Begrav identitetspolitiken

Annons

Politisk integration är bra, identitetspolitik är det inte.

Varför röstar utlandsfödda i lägre utsträckning än infödda och vilka partier röstar gruppen på? Hur gör partierna för att nå utlandsfödda, och vad verkar leda till "politisk integration"? Det är några av frågorna som ställs i den nyutkomna rapporten "Valdeltagande och representation – Om invandring och politisk integration i Sverige" från Delegationen för migrationsstudier (Delmi).

Att invandrare röstar i lägre utsträckning har sina förklaringar. En hel del människor har kommit från länder utan demokrati och saknar därför röstvana. Språkbrister är ett ytterligare ett hinder, även utbildningsnivå och inkomst spelar roll.

Rapporten från Delmi påpekar att personer med utländsk bakgrund i högre utsträckning röstar på partier till vänster. Inte heller det är särskilt märkligt; många som av politiska skäl har flytt hit från exempelvis Mellanöstern eller Latinamerika ser vänstern som "hemma". Däremot är mönstret inte lika tydligt som förr, de borgerliga partierna har alltfler representanter och väljare med utländsk bakgrund.

Partierna vill förstås gärna locka till sig nya väljare och även visa att de står för öppenhet och "mångfald". I nomineringsprocesserna inför nästa års val är det en het fråga.

Det är viktigt att partierna är välkomnande och inkluderande. Men här kan man landa både rätt och fel. När jakten på nya representanter och väljare övergår i ett fokus på etnisk eller religiös tillhörighet, och inte på värderingar, hamnar partierna i destruktiv identitetspolitik.

Ett tydligt exempel på det är när Broderskapsrörelsen i Socialdemokraterna för några år sedan tonade ner homosexuellas rättigheter i dokument, för att man på så sätt trodde sig lättare få muslimska väljare.

Politiken måste bort från att se "invandrargrupper" som ett röstkollektiv, och "invandrarrepresentanter" som mångfaldsdekoration.

Härom året visade sig Miljöpartiets partistyrelsekandidat Yasri Khan inte vilja ta kvinnor i hand. Khan är förstås fri att hälsa som han vill, men hur gick hans religiöst konservativa inställning ihop med Miljöpartiets feminism? Khan ifrågasattes och gav upp, men partiets ledning verkade inte förstå kritiken.

På lokal nivå är det inte ovanligt att kontakter knyts till etniska föreningar. I Sigtuna avslöjade SVT att kommunalrådet Ibrahim Khalifa (S) på högst tvivelaktiga sätt gynnat delar av den syrianska gruppen i kommunen.

Det är en sak att inkludera och nå ut till nya grupper, en helt annan att gynna vissa föreningar och personer för att få röster och "mångfald". Tyvärr missar Delmis rapport den här aspekten.

Politiken måste bort från att se "invandrargrupper" som ett röstkollektiv, och "invandrarrepresentanter" som mångfaldsdekoration. Det drar ner respekten för svenska partier i invandrartäta områden - och riskerar att skrämma iväg genuint politiskt engagerade med utländsk bakgrund.

Annons
Annons
Annons