Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Tro inte att högern saknar kulturrelativister

Förminskar hedernormer och religiösa sedvänjor

Annons

Debattglade journalisten Johan Hakelius.

Det finns gott om debattörer som försöker förmildra uttryck för hederskultur eller patriarkala religiösa sedvänjor. Men det finns en utbredd missuppfattning, och det är att kulturrelativism - förminskandet av hedersnormer - skulle vara "vänster". I själva verket finns det gott om socialistiska feminister som kämpar mot hedersförtrycket, och gott om ickesocialistiska debattörer som förminskar problemen.

Exempelvis var Näringslivets tankesmedja Timbros medarbetare Andreas Johansson Heinö bland de första att kritisera mig för att jag ifrågasatte könsseparata tider på simhallen, när det i Botkyrka kommun hade föreslagits att barn från nio års ålder skulle delas upp. Liberalen Hanne Kjöller var inte heller sen med att påpeka att eftersom hon minsann hade könsuppdelad gymnastik är uppdelad gympa inget problem (Dagens Nyheter, 30/8 2016).

I samma anda fortsätter nu tidningen Fokus konservative profil Johan Hakelius. Han försvarar friskolan Al-Azhar i Vällingby som könsseparerar barnen i undervisningen och som lät flickorna gå på längst bak i skolbussen. Hakelius skriver att "könsuppdelad gymnastik var en självklarhet i svenska skolor", och ber kritikerna att släppa "den töntiga indignationen" (18/9).

Sverige har även bränt "häxor" på bål och haft dödsstraff. Att något funnits förr betyder förstås inte att det är önskvärt i dag. Och det är stor skillnad på att dela upp i syfte att få tjejer att våga ta bollen oftare, och på Al-Azhar-skolans uppdelning. Barnen där delas upp eftersom de har ”muslimsk kulturbakgrund”, som skolan uttryckte det i ärendet hos Skolinspektionen (som, tragiskt nog, köpte skolans motiv). Utöver separerandet av barnen krävdes även "rätt" kön på idrottsläraren, allt för att flickor ska lära sig att det är skamligt att spela innebandy eller leka skeppsbrott i närheten av pojkar och män.

Sverige har även bränt "häxor" på bål och haft dödsstraff. Att något funnits förr betyder förstås inte att det är önskvärt.

De märkliga jämförelserna återkommer i debatten.

Häromdagen skrev ledarskribenten Lisa Magnusson, apropå att en man från Syrien har visat sig ha tre fruar i Nacka, att "familjer kan i sig se olika ut, kärlek kan se olika ut" (DN, 23/9). Magnusson skrev att "två män och en kvinna, två kvinnor och en man, tre av samma kön, eller ännu fler" kan ha relationer. Så är det förstås, men vad har regnbågsfamiljer och öppna relationer med kulturell och religiös patriarkal polygami att göra? Kontexten är en helt annan. Varför, över huvud taget, ställa det ena intill det andra?

Vad är poängen med att ständigt blanda äpplen och päron?

Väck mig den dag en kvinna i Syrien kan gifta sig med tre karlar. Eller när Skolinspektionen godkänner att barn med etniskt svenska föräldrar, med kristen bakgrund, på första skoldagen får lära sig att dygdiga flickor inte kan ha en manlig idrottslärare.

Annons
Annons
Annons