Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kriminalpolisen, jägaren och lantbrukaren Carl-Johan Lindbom har avlidit

Tjänstgöringen som ordningspolis började i Stockholm för att sedan bli i hemtrakterna med placering i Östervåla och Sala. Engagemanget drev honom att söka sig vidare till arbete inom kriminalpolisen.

Annons

Carl-Johan Lindbom, tidigare polis i Sala och Östervåla, har avlidit.

Vår bror Carl-Johan Lindbom har lämnat oss, alltför tidigt. Han föddes i maj 1946 i Vennebjörke strax utanför Vimmerby, som det tredje barnet till Kerstin och Ejnar Lindbom. Föräldrarna arrenderade där en gård med traditionell drift med kor, grisar och höns samt potatisodling. I mars 1950 flyttade familjen, med sina då fem barn, till en egen gård i Ravastbo, Huddunge, i nordvästra delen av Uppland.

I Huddunge gick Carl-Johan sina första år i skolan. Skolgången avslutades med lantbruksutbildning på Sala lantbruksskola. Därefter blev det två år med arbete hemma på gården eller på farmen som C-J skulle ha sagt. Tiden fram till värnplikten i Skövde bestod av arbete hos bröderna Flodström på sågen i Rödje.

Som tjugoåring var C-J i FN-tjänst på ett då mycket oroligt Cypern. Väl hemkommen från FN-tjänst köpte C-J bil och motorsåg och jobbade något år i skogen för att sedan utbilda sig till polis. Tjänstgöringen som ordningspolis började i Stockholm för att sedan bli i hemtrakterna med placering i Östervåla och Sala. Väl hemkommen från Stockholm byggde C-J tillsammans med sin fästmö/hustru hus i Ravastbo. Historien om husbygget visar på C-J:s målmedvetenhet och förmåga att analysera och ta sig igenom byråkratiska hinder.

Bygglov beviljades inte, då Länsstyrelsen i Västmanland var närmast rabiat i sitt agerande för att omöjliggöra att någon nybyggnation överhuvudtaget skulle ske på landsbygden. Varje gång en totalt fastlåst tjänsteman avslagit ansökan, kunde C-J påvisa svaghet i faktaunderlaget och återkomma med en ansökan som anpassats till senaste avslag. Skriftväxlingen blev så omfattande att den till slut fyllde tre hela pärmar, innan byråkraterna gav upp och dispens beviljades för byggnation utanför planlagt område. Tack C-J för ett gediget, kunskapsmättat arbete för landsbygdsutveckling. Du lade en grund som andra som ville bygga på landsbygden fick nytta av.

Någon streber var inte C-J utan fastmer inriktad på resultat och att åstadkomma positiva avtryck i samhället såväl i arbetet som privat. Engagemanget drev honom att söka sig vidare till arbete inom kriminalpolisen vilket sånär hade kunnat kosta honom livet. Efter två års intensivt spaningsarbete på ett smugglarsyndikat med basen i öststaterna och förgreningar i hela Mellansverige med diverse olagliga leveranser till i första hand restaurangbranschen var det så klart för ett stort tillslag.

Dock, någonstans i polisledningen, detta enligt C-J, läckte det och tillslaget blev därmed omöjligt. Historien om polisläckan blev på sin tid riksnyheter. Med hela C-J:s fullständigt raka och omutliga karaktär ledde det till att han så småningom lämnade polisyrket bakom sig med orden: ”Här har jag levt i två års tid med att ständigt vara skuggad av ryssar och riskerat livet med att lägga pusselbitar i ett omfattande nätverk och veckan före tillslag finns det läckor inom polisen som omöjliggör tillslag och lagföring. Nu har jag inte sovit på två år utan att ha pistolen inom räckhåll. En sån polisledning vill jag inte tjäna.” De här åren satte spår hos C-J i form av begynnande besvär med hjärtat.

Under tio år arbetade C-J halvtid som polis, för att sköta gården åt sin syster som blivit änka. Han skötte jord, skog och ekonomisk planering med samma noggrannhet som i sina övriga åtaganden.

Jakt blev tidigt ett av C-J:s stora intressen. Den första vaknatten hemma vid dynghögen resulterade i tre skjutna rävar. Den första älgjakten sedan åldern väl var inne blev inte en dryg väntan på passet. Redan kvart över sju den första morgonen på pass lade C-J ned sin första älg med ett välriktat skott.

Efter att ha lämnat polisyrket blev jakten mer eller mindre heltidsarbete i en egen firma, som med jaktresor till ett antal olika länder gav möjlighet för jägare att både se nya länder och uppleva jakt med andra dimensioner än här hemma. Det här gav honom ett stort antal vänner, varav han höll kontakt med några in det sista. Till jakten hörde också hundar. C-J hade oftast två eller tre samtidigt. De var mycket viktiga för honom.

Det är många minnen som dykt upp de här dagarna. Calle var min (Mats) första idol och före skolåldern trodde jag att han kunde och visste allt. Standarduttrycket var ofta: ”Calle, Calle visst är det så Calle?”

Det är tomt efter Carl-Johan, eller Calle Jo som vår far sa, och kanske att vi inte riktigt förstod vilka problem han hade med sitt krånglande hjärta och hur det begränsade hans liv.

Syskonen; Lars-Olof, Nils, Peter och Per-Inge genom Anna-Lena Nyberg och Mats Lindbom

Dikt av Carl-Johan Lindbom

Purpose of life?

I was born – alone and free. But rose to response, consideration and to give.

The sky – the nature was my church. The forest my altar paintings. The wind – the birds – my psalms.

The tide of the Pacific, the Atlantic Ocean, the Indian Ocean, as well as the flood of the Valley river – all of them wiped my footstep out.

My body is back to the soil. My soul is still among you – my friends. Peaceful and free.

A curious and restless man of human being, rich of excitement – experience – love and joy. A man of the nature – the forest, a hunter – is back where I longed to be.

If you like – you can find me everywhere – around you – happy and free.

Carl South Africa 2008

Annons
Annons
Annons