Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Per-Erik Frisk snidade många träfigurer under sitt liv

Möbelsnickaren och träsnidaren Per-Erik Frisk har gått bort i sitt åttioandra levnadsår efter att länge tålmodigt uthärdat i en svår sjukdom. Han sörjes närmast av makan Else-May, dottern Gunilla med make Colin samt sonen Tomas.

Annons

Per-Erik Frisk har avlidit.

Per-Erik, i familjekretsen och bland vänner även kallad Pricken, föddes i Lovisa, Finland 1936 som nummer två i en barnaskara på fyra. Sina första år levde han i lycka och harmoni hemma i Finland.

Våren 1942, då andra världskriget pågått ett par år, reste han i sällskap med storasyster till Sverige. Här blev de vänligt mottagna och införlivade i en familj i Grästorp. Efter krigsslutet återvände barnen hem till Lovisa. Där fick Per-Erik sin utbildning till möbelsnickare på Holmbergs & Gustafssons snickeri. Han gick som lärling i två år. Som färdigutbildad arbetade han kvar där i nästan fyra år innan han tillsammans med kärestan Else-May flyttade till Sala.

Här arbetade Per-Erik på Färnqvists snickeri i 16 år. Han trivdes och var omtyckt. Dessvärre drabbades han av överkänslighet mot trädamm, varför han måste omskola sig. Därefter verkade han som deltidsbrandman och brandförman. Sin sista arbetsinsats gjorde han på Tillberga.

Under fritiden var hans första prioritet familjen. Man fiskade, plockade bär och svamp och kajkade runt i egenbyggd eka, som senare ersattes av en mer lätthanterlig kanadensare. När ekonomin tillät skaffade familjen sin första bil, en Volkswagen. Med den gjordes många utflykter till både fjärran och när.

Sedan barnen vuxit upp ägnade Per-Erik det mesta av fritiden åt sitt snideri. Det har resulterat i verk av olika slag bland annat många figurer med egna "karaktärer"; präster, poliser och städtanter till exempel. Av dessa har vi syskon fått varsin präst, som vi håller mycket kära. Han arbetade också ihop en förnämlig samling konstfärdigt snidade knivfodral varav svärsonen förärats ett antal. Efter mycket övertalning lät han ställa ut en del av sin rika produktion på Sala biblioteks museum.

Som pensionär tillhörde han och hans "blondin" (en av alla kärleksfulla benämningar på hustrun) PRO i Sala. Här gav han ytterligare prov på sin humor med historieberättande och sångunderhållning på utflykter.

Vi är många som saknar denne glädjespridare och hedersman.

Rose-Marie Grunditz, storasyster

Annons
Annons
Annons