Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Syskonkänslatrots hav som skiljer

I nästan 30 år har de tre kusinerna haft tät kontakt. De har bytt både bostad och barn flera gånger. De känner sig som systrar.

Annons

En pigg amerikanska från Kansas ringer mig en dag. ”Jag måste få berätta om en kusinvänskap som hållit i nästan 30 år trots att vi bor på olika kontinenter,” säger LaVerne Engelhardt.

För länge sedan bodde en familj som hette Jansson i Grangärde i Dalarna.

Åtta barn fanns i familjen och framtidsutsikterna var inte så lysande.

Amerika hägrade, där fanns möjlighet att skapa sig ett liv.

De två äldsta barnen Erik och Ellen gav sig av.

– Sedan reste min far Einar till Chicago. Då hade systern Ellen rest hem igen men Erik var kvar och tog emot, berättar LaVerne.

Precis då inleddes den stora depressionen i USA. De båda bröderna blev arbetslösa och bostadslösa.

– Min far och bror lyckades hitta en svensk familj i Chicago som hade en källare. Familjen lovade att bröderna skulle få bo där så länge de målade om värdfamiljens hus. Det var tuffa tider. Men killarna från Grangärde gav inte upp.

Så småningom föddes LaVerne, Einars enda barn.

– Pappa fick jobb på General Motors och allt blev bättre.

Hemma i Sverige födde Einars syster Greta 1943 Gaby som numera heter Wallén i efternamn och Einars andra syster Lisa fick dottern Ann-Marie som nu bär Lennartsson som efternamn.

Både Gaby och Ann-Marie var enda barnet i sina familjer.

De båda kusinerna i Sverige träffades på sommarloven och under jularna.

Gaby bodde i Grangärde och Ann-Marie här i Sala med sina föräldrar.

– Det var tack vare Ann-Marie som jag kom till Sala.

Läs mer om de nära kusinerna i måndagens SA!

Annons
Annons