Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gudstjänst på Fars dag

Annons
Medverkande från vänster: Doris Bernhardson, Johan Ngabo, Anders Caringer och Magnus Folkegård. Bild: Ann-Marie Olofsson

Vid gudstjänsten i Sala missionskyrka på Fars dag medverkade fängelsepastorerna Anders Caringer, med egna sånger till gitarr, och Doris Bernhardson. Predikant var pastor John Ngabo från Rwanda med Doris Bernhardson som tolk. Förutom fängelsearbetet är Doris även projektsekreterare i IPCA, en världsorganisation för fängelsesjälavårdare.

Gudstjänstledare var Magnus Folkegård, som har sitt dagliga arbete som lärare på Salberga-anstalten.

Fars dag uppmärksammades genom att Annette Folkegård kallade fram den yngste pappan, Patrick Kibiwot, 23 år, och den äldste pappan, Gillis Norman, 91 år. Båda fick en liten present.

Anders Caringers första sång handlade om det brokiga livet av människor innanför ett fängelses murar, där vem som helst kan hamna. Fängelsepastorerna berättade om sitt arbete på Salberga-anstalten. En av deras viktigaste uppgifter är att lyssna. Anstaltens andaktsrum, som är inrett för flera religioner, har stor betydelse för många interner.

John Ngabo är anglikansk präst i Kigali, Rwanda, och arbetar som fängelsepräst. I sin predikan skildrade han det som hänt i Rwanda efter folkmordet 1994, då en miljon människor dödades på tre månader. Den kristna fängelsesjälavården kom att bli grunden till ett försoningsarbete i landet efter folkmordet.

Motsättningar och hat har präglat de olika befolkningsgrupperna tutsier och hutuer under många år. Efter folkmordet fängslades 120 000 personer. Det fanns inga domare i landet. De hade dödats eller flytt. En samhällsdomstol inrättades. För dem som erkände sina brott utdömdes maxstraff på tolv år, sex års fängelse och sex års samhällstjänst.

Cirka 6 000 av förövarna blev omvända till den kristna tron i fängelset. De längtade vid frigivningen efter försoning och fred. Men det fanns mycket av rädsla och hot i byarna.

Försoningsseminarier anordnades och möjlighet öppnades för förövarna att få träffa sina offers familjer, en process som inte var enkel. Det ledde ändå till att de tidigare förövarna nu börjar hjälpa sina offers familjer. De betalar tillbaka genom att bygga upp raserade hus och byar, genom att ge en get eller ko i gåva eller hjälpa till att komma igång med förstörda odlingar.

Förövarna visade genom handling att de gjort sinnesändring, och blev trodda.

Ett fredsbyggande försoningsarbete har blivit möjligt för Rwanda. Förövare har fått upprättelse och de drabbade offrens familjer har fått hjälp och framtidstro.

Efter gudstjänsten ordnade scouterna med servering. De samlar pengar för att nästa sommar kunna åka på Världsjamboree på Rinkabyfältet utanför Kristianstad.

Ann-Marie Olofsson

Från vänster Patrick Kibiwot, Gillis Norman och Annette Folkegård.
Annons
Annons