Jag lyssnade på vår landshövding Minoo Akhtarzand, när hon intervjuades av Radio Västmanland. Som vanligt var hennes svar diplomatiska och välbalanserade. Hon lyfte speciellt fram rättssäkerheten som oerhört viktig. Jag delar hennes åsikt att den är jätteviktig. Den får inte bara vara ett spel för galleriet.

Tyvärr, så är det nog så när det gäller myndigheters agerande att i naturvårdens namn konfiskera enskilda personers egendom. Den enskildes vilja och kunskap har tragiskt nog ingen betydelse när någon myndighet vill konfiskera marken. För när det gäller, väger alltid myndighetens åsikt tyngst.

Vilket är mycket konstigt ! Jag undrar om det verkligen överensstämmer med förvaltningslagen ? Har inte den i uppgift att vägleda hur myndigheter bör agera gentemot enskilda personer ?

Myndigheter bör inte utnyttja sitt överläge med resurser i form av juridisk kompetens, ekonomisk styrka gentemot den enskilde medborgaren.

Landshövdingen lyfte även de åtaganden som Sverige har sagt sig stå bakom. Men som vanligt glöms alltid de förpliktelser som Sverige undertecknat i FN:s mänskliga rättigheter bort när det gäller myndigheters agerande i frågor som rör konfiskation av enskilda personers egendom i naturvårdens namn.

Jag vill peka på några av de rättigheter som åsidosätts av myndigheternas agerande i dessa frågor.

Artikel 7: Alla är lika inför lagen och berättigade till skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Enligt mig så har den enskildes åsikt ingen betydelse i dessa frågor.

Artikel 8: Var och en har rätt till verksam hjälp av sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker dennes rättigheter enligt lag eller författning. Låter bra, men verkligheten ger nog inte den enskildes röst stor tyngd mot myndighetens röst.

Artikel 17: 1. Var och en har rätt att äga egendom. 17: 2. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.

Om denna artikel efterlevs av Sverige, hur kan man då från myndigheter ha möjlighet att i "naturvårdens namn" frånta mot den enskildes vilja, rådigheten över dennes egendom?

Artikel 30: Ingenting i förklaringen får innebära en rätt för stat, grupp eller enskild person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handlingar som omintetgör någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen. Hur har Lennart Östlunds och väldigt många andras rättigheter enligt FN:s deklaration tagits till vara, när det gäller myndigheternas agerande i frågor som rör konfiskation av deras egendom.

Enligt mig är det en stor skam för Sverige, som gärna vill vara ett föredöme ur demokratisk synpunkt, att man som enskild person mot sin vilja kan fråntas rådigheten över sin mark.

Dessutom är det helt kontraproduktivt för miljön. Varför uppmuntras inte markägare som är miljöintresserade med råd i stället för hot om konfiskation ?

Finns det någon som tror att miljöintresset ökar, när de egna synpunkterna inget är värda ? Hur kan myndigheter ges rätten att förstöra enskilda familjers liv, för att man inbillar sig att staten alltid vet bäst ?

Per Nyström, ordförande LRF Sala kommungrupp