Usch vad dagen är jobbig och lång!

Jag måste ju skilja plast från kartong.

Och hur skall jag skilja på tidning och kassar?

Hur skall jag veta, att sorteringen passar?

Usch, vad världen är krånglig och vrång!

Någonting kallas metaller och plåt.

Hur skall jag veta att skilja dem åt?

Det är både tuber, gafflar och saxar.

På lock och kapsyler jag vrider och baxar.

Det år så svårt, att jag faller i gråt.

Och plasten den är både hård och mjuk,

Och i hav och natur blir var mänska sjuk.

Och det finns ju mängder av ”måsten”:

Att en gång ätbart måste gå till komposten.

Hur skall ritualen till slut bli ett bruk?

Låt mig få leva precis som den jag är.

Jag går ju runt och kånkar och bär

Och letar en plats för skiten.

Det är svårt för den som är liten

Och ett rent förbannat besvär …

Jag måste få leva som den jag är

Och strunta i regler och allt ”sådant där.”

I restavfall slänger jag allt i en blandning.

För mig en naturlig och rättfärdig handling

Och orsakar mig inte några besvär.

Henrik Jansson

Anmäl text- och faktafel