Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Matilda Molander

ledare liberalSå här gick det till när Sveriges kvinnor fick rösträtt

Matilda Molander
Kvinnor ansågs för känslomässiga och inte tillräckligt intelligenta för att få rösta – Rösträtt för kvinnor – Del 2

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende liberal.

Rösträttskvinnor samlade till möte. Sittande i mitten syns två av landsföreningens legendariska ordföranden; Signe Bergman och Anna Whitlock. Bland kvinnorna finns också Elin Wägner och Lydia Wahlström. Foto: Okänd. Reproduktion: KvinnSam Göteborgsuniversitet.

Bild: Lina Larsson

Annons

Om några veckor, i mitten av september, är det 100 år sedan kvinnorna i Västmanland fick rösta i riksdagsvalet för första gången. Ett sekel sedan den feministiska rörelsen vann sin största seger någonsin och Sverige blev en demokrati. Men hur gick det till? Välkommen till andra delen i ledarsidans crash-course i kvinnohistoria.

LEDARE. Så vilka var kvinnorna som gav oss rösträtt? Den inre kärnan i Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt, LKPR, bestod av ungefär 25 kvinnor, de flesta välutbildade medelklass- och överklasskvinnor. Många av dem tillhörde den första och andra generationen kvinnor som läst i Uppsala efter att universiteten öppnade för kvinnor 1873, och hade lärt känna varandra under studietiden. Flera av dem var dessutom ogifta och yrkesarbetande – radikalt på den tiden.

Bland de viktigaste fanns historikern Lydia Wahlström från Västerås som fyra år tidigare blivit den andra kvinnan någonsin att disputera i historia i Sverige, banktjänstemannen Signe Bergman som lärt känna suffragetter när hon bodde i England som 20-åring, rektorn Anna Whitlock, professorshustrun Ann-Margret Holmgren, lärarinnorna Emilia Broomé och Gulli Petrini, socialarbetaren Frigga Carlberg och Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström. Tillsammans skulle de bygga upp en landsomfattande kampanjorganisation som arbetade koordinerat mot samma mål i nästan 20 år.

Annons

Annons

Till en början var det få som tog dem på allvar. Kvinnosakskvinnorna gjordes till åtlöje i den konservativa pressen, de beskrevs som fula och okvinnliga och argumenten mot kvinnlig rösträtt var många.

► Kvinnor ansågs mindre intelligenta än män.

► Kvinnor ansågs för känslomässiga för att kunna fatta rationella och förnuftiga beslut.

► Kvinnor ansågs sakna tillräcklig utbildning och kunskap för att ta beslut om samhället.

► Kvinnor påstods inte vara intresserade av rösträtt.

Det var kort sagt inte direkt krattad manege för rösträttsaktivisterna. Istället hade de decennier av hårt arbete framför sig när Föreningen för kvinnans politiska rösträtt bildades 1902.

Eftersom föreningen skulle vara en röst för alla Sveriges kvinnor inriktades arbetet till en början på att rekrytera medlemmar och bygga upp lokalföreningar över hela landet. Ann-Margret Holmgren som ansågs vara en särskilt bra talare skickades ut på resor kors och tvärs över landet för att hålla föredrag och starta lokalföreningar.

En kulen novemberdag 1904 steg hon av tåget i Arboga. Efter hennes föredrag gick 43 kvinnor ihop och startade Arbogas förening för kvinnans politiska rösträtt – den första i länet. Ordförande och drivande i föreningen blev rektorn Carolina Falk som några år tidigare flyttat till Arboga från Stockholm och startat en skola för flickor.

Under det kommande året arrangerade föreningen träffar med sång, musik och kaffeservering, föredrag om socialt arbete och ett upprop i Arboga Tidning där kvinnor uppmanades att utnyttja sin rösträtt i kommunalvalet. Ja, ogifta kvinnor som betalade tillräckligt mycket inkomstskatt hade faktiskt rösträtt i kommunalvalen sedan mitten av 1800-talet.

Annons

I praktiken rörde det sig dock om mycket få personer – 136 stycken i Arboga. Av dem var det bara en femtedel – 25 kvinnor – som faktiskt gick och röstade i valet 1904. Varför? De flesta kvinnor hade fått mycket litet utbildning och kunskap om hur samhället och politiken fungerade, och många oroade sig nog också för vad andra skulle tänka om dem ifall de gjorde något så okvinnligt som att gå och rösta.

Annons

Ledarsidan vill framföra ett stort tack till arkivarie Johan Andersson på stadsarkivet i Västerås som varit behjälplig med material, och utan vars hjälp den här artikelserien varit betydligt mindre intressant. Den 15 september håller han ett föredrag om rösträttsrörelsen i Västmanland på länsmuseet.

Anmäl text- och faktafel

Läs mer:

Kvinnans rösträtt, riksarkivet.se

Tidskriften Spaning nummer 34-35, tema demokrati, Västmanlands Läns Museum.

Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, skbl.se

Demokrati 100, demokrati100.se

Annons

Politikens genusgränser: den kvinnliga rösträttsrörelsen och kampen för kvinnors politiska medborgarskap 1902-1921, Josefin Rönnbäck.

Vår rättmätiga plats: om kvinnornas kamp för rösträtt, Barbro Hedvall.

Kvinnokrav i Manssamhälle: Rösträttskvinnorna och deras metoder som opinionsbildare och påtryckargrupp i Sverige 1902-21, Bertil Björkenlid

Annons

Anna Whitlock: En svensk märkeskvinna, Sigrid Björklund.

Rösträtten och pressen 1910-1920 i Presshistorisk Årsbok 2004, Ellinor Melander (red.).

Svensk Politik, Per T. Ohlsson.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy