Annons

Annons

Annons

Läsarna berättar

Läsartext
Hebys mest uppmärksammade begravning när romska Liddi följdes av ett tusental

För hundra år sedan, i maj 1922, utspelade sig en händelse som fick Hebys butiker och fabriker att stänga, och folk att gå man ur huse. ”Åt den främmande kvinnans sista färd hade ägnats en uppmärksamhet, sådan som kanske aldrig förut visats någon inom denna socken”, stod det att läsa i Sala Allehanda.

Text

Detta är en läsartext.

Bild: Privat

Annons

Det här handlar om den så kallade zigenargraven på område D på Västerlövsta gamla kyrkogård, och om Ella Johansson, eller Liddi som det står på gravstenen. Om denna gravvård finns en del historier om att där skall finnas mycket guld och fina värdesaker som man skänkt den döda.

I Sala Allehanda 1922 den 8 maj står att läsa:

”Zigenare ha under några veckor varit lägrade vid Skoglöfs utanför Heby (på Hedåsen) och blivit föremål för stort intresse från ortsbefolkningens sida. Natten till söndag avled stammens äldsta kvinna omkring 50 år gammal.”

Den 12 maj finns referat i samma tidning från Zigenarbegravning i Heby med underrubrik En ovanlig och högst gripande högtidlighet.

”En gripande och enastående högtidlighet ägde igår rum i V. Lövsta kyrka, då stoftet av zigenerskan hustrun Ella Johansson från Raus, vilken avlidit i hjärtslag under vistelsen i Heby, 46 år gammal, följdes på sin sista färd. Redan ett par timmar före den utsatta tiden förrådde de tätnande skarorna uppe på kyrkvallen, att något ovanligt var å färde.

Annons

Annons

Skannad bild av en dålig glasplåt med motiv av en romsk vagn troligen i Heby. Fotograf var Einar Johansson, boende i Heby och sedan Sala.

Strax före kl. 3 började kyrkklockorna ringa och processionen satte sig i rörelse från lägret uppe vid Skoglöfs å Hebyåsen. I processionen deltogo den avlidnas närmaste, som även från andra håll kommit tillstädes. Alla visade tecken till uppriktig och innerlig sorg. Männen gingo hela tiden med hattarna i hand, och samtliga visade under akten inför dödens majestät och rummets helgd en vördnad, som bör ge oss andra något att tänka på.

Sedan den blomsterhöljda kistan inburits och placerats i koret och kyrkan till trängsel fyllts av mer eller mindre andaktsfulla åskådare, förrättade kyrkoherde Renström jordfästningen. Enkla och gripande voro de ord, som han sedan riktade till de sörjande och övriga närvarande. Med utgång från Jesu ord: 'Herre lär oss betänka, att vi måste dö, på det att vi måtte undfå visa hjärtan', talade han om vår jordevandring, skilsmässan, som kommer en gång, och behovet av en Gud framförallt i döden. Frälsaren bjuder oss alla hem till sina eviga boningar. Templet här och även det stora templet därute lyfter vårt sinne upp till honom. O, måtten i alla höra Frälsarens röst och taga emot hans bjudning.

Liddis grav 2009.

Bild: Privat

Efter talet sjöngs psalm 'Sänd, Herre dina änglar ut', varpå kistan under orgelmusik utbars och nedsänktes i den familjegrav, som den dödas anförvanter inköpt. Vid graven visade släktingarna den avhållna döda ännu en sista gärd av aktning och kärlek, i det de nedkastade pengar i graven. Sina smycken och dyrbarheter hade man också pietetsfullt låtit henne få med sig i kistan.

Annons

Annons

Under klockornas dova klang började de till tusental uppgående skarorna åtskiljas med helt säkert olika intryck av högtidligheten. Butikerna hade under akten fått stänga, fabrikerna inställa driften, och traktens invånare hade gått man ur huse. Åt den främmande kvinnans sista färd hade ägnats en uppmärksamhet, sådan som kanske aldrig förut visats någon inom denna socken”.

Liddis grav vid 1920-talet, längst ner på bilden.

Bild: Privat

Vad vet vi idag om denna Ella och hennes liv? Före detta, inte mycket. Västerlövsta kommuns protokollsböcker uppvisar inga bevis för bosättning vid Skoglöfs i Hebyås. I Krönikeboken (årsberättelse för Västerlövsta församling) står att läsa för 1922: ”Den 11:e maj, begravning av en här avliden zigenerska, Ella Johansson. Kyrkan överfull av folk som kommit för att se den kringflackande stammen. Zigenarna själva var synbart gripna och följde under stillhet akten. Den avlidna var romersk katolik.”

Enligt berättelse i Raus församlingsbok anges om henne att hon var född den 15 augusti 1876 i Ekeby församling, Örebro län, och döpt men ej konfirmerad. Vid tidpunkten för hennes död hade hon fyra barn med sig samt färdades tillsammans med tre andra vuxna personer.

Barnen var Sofia, 1901-1937 och Rosa, 1903-1952, födda i Östersund. Sonen Valter, 1906-1977, född i Borgsjö. Yngsta barnet Malin föddes 1908 i Bromma och dog 1947 i Gudmundrå.

I Raus församlingsbok anges att ingen av barnen är kyrkobokförda någonstans i Sverige före Raus församling.

Annons

Av de tre personer som reste samman med Ella var musikern Karl Axel Johansson den enda svensken. De andra två var Maximilian Hiller och Antonie Vinkler som var födda i Tyskland.

Annons

Vid dödsfallet var Västerlövsta församling tvungen att skicka bevis om dödsfall och begravning till den församling där hon var kyrkobokförd, vilket var Raus i Malmöhus län.

Vi vet också att de den 2 januari 1920 flyttade från Falköping till Raus och på hösten 1921 till Sala stadsförsamling, där de inskrevs den 22 och 24 september men vid förståelsen för antecknandet som angavs som felaktigt, skrevs de ut som utflyttade direkt, men återfinns inte i utflyttningsboken.

Liddis grav är kvar som kulturhistoriskt värdefull.

Bild: Privat

Till Falköping stadsförsamling och vid ”Stadens slut” ankom Ella den 6 februari 1918 från Nyköpings västra eller Sankt Nikolai församling. Där hade hon tagit ut flyttbetyg den 6 februari. I ”Stadens slut” och framöver följdes hon och musikern Karl Axel åt.

Den 27 mars 1917 i Nyköping anges Ella som ”förut ingenstädes kyrkoskriven”. Karl Axel blev döpt den 23 mars 1918 i Falköping efter att inte tidigare varit det.

Han anges då vara född den 25 maj 1900 i Falköping med far Axel Johansson och mor Maria Romni, båda kallade zigenare. Båda anges även vara döda vid tiden för hans dop, men återfinns ej på Dödskivan (= CD med döda i Sverige 1901-2013).

Östersunds stadsförsamlings inflyttnings- och utflyttningsböcker samt Borgsjös har kontrollerats utan funna bevis för antecknande i kyrkoböcker. Så även den angivna födelsesocknen för Ella i Ekeby. Hon anges senare som döpt där i efterhand liksom Karl Axel, men den 1 september 1916, Den kyrkoboken är dock inte sekretessfri vilket gör att inget bevis därom finns tillgängligt än. Ingen av dem var konfirmerade.

Annons

Kenth Hansson

Fakta

Läsarnas egna texter

Vi får in många trevliga texter och bilder där läsarna berättar om händelser i våra trakter. Dessa läggs på familjesidan, och visa utvalda publicerar vi även på webben.

Vill du också berätta om något i din närhet, som kan intressera en större läsarkrets? Välkommen att skicka in text och högupplösta bilder till beratta@salaallehanda.com.

SA förbehåller sig rätten att välja vad som publiceras.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan