Annons

Annons

Annons

Annons

Matilda Molander

ledare liberal100 år av kvinnlig rösträtt

Matilda Molander
Läraren, läkaren och ekonomen – Här är kvinnorna som gav oss rösträtt

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende liberal.

Rösträttskvinnor samlade till möte. Sittande i mitten syns två av landsföreningens legendariska ordföranden; Signe Bergman och Anna Whitlock. Bland kvinnorna finns också Elin Wägner och Lydia Wahlström. Foto: Okänd. Reproduktion: KvinnSam Göteborgsuniversitet.

Annons

I år är det hundra år sedan de första kvinnorna tog plats i riksdagen. Ett sekel sedan den feministiska rörelsen vann sin största seger någonsin och Sverige blev en demokrati. Men hur gick det till? Välkommen till andra delen i ledarsidans snabbkurs i kvinnohistoria. Del 2

Så vilka var kvinnorna som gav oss rösträtt? Den inre kärnan i Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt, LKPR, bestod av ungefär 25 kvinnor, de flesta välutbildade medelklass- och överklasskvinnor. Många av dem tillhörde den första och andra generationen kvinnor som läst i Uppsala efter att universiteten öppnade för kvinnor 1873, och hade lärt känna varandra under studietiden. Flera av dem var dessutom ogifta och yrkesarbetande – radikalt på den tiden.

Lydia Wahlström från Västerås var ordförande för Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt under flera år. Foto: Okänd

Bland de viktigaste fanns historikern Lydia Wahlström från Västerås som fyra år tidigare blivit den andra kvinnan någonsin att disputera i historia i Sverige, banktjänstemannen Signe Bergman som lärt känna suffragetter när hon bodde i England som 20-åring, rektorn Anna Whitlock, professorshustrun Ann-Margret Holmgren, lärarinnorna Emilia Broomé och Gulli Petrini, socialarbetaren Frigga Carlberg och Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström. Tillsammans skulle de bygga upp en landsomfattande kampanjorganisation som arbetade koordinerat mot samma mål i nästan 20 år.

Annons

Annons

Banktjänstemannen Signe Bergman var drivande i den svenska rösträttsrörelsen. Foto: Från George Grantham Bain Collection (Library of Congress)

Anna Whitlock, svensk skolpionjär och kvinnosakskämpe. Hon var ordförande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt under flera år. Foto: Pressens Bild / TT

Till en början var det få som tog dem på allvar. Kvinnosakskvinnorna gjordes till åtlöje i den konservativa pressen, de beskrevs som fula och okvinnliga och argumenten mot kvinnlig rösträtt var många.

► Kvinnor ansågs mindre intelligenta än män.

► Kvinnor ansågs för känslomässiga för att kunna fatta rationella och förnuftiga beslut.

► Kvinnor ansågs sakna tillräcklig utbildning och kunskap för att ta beslut om samhället.

► Kvinnor påstods inte vara intresserade av rösträtt.

Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström var också engagerad för rösträtten.

Det var kort sagt inte direkt krattad manege för rösträttsaktivisterna. Istället hade de decennier av hårt arbete framför sig när Föreningen för kvinnans politiska rösträtt bildades 1902.

Eftersom föreningen skulle vara en röst för alla Sveriges kvinnor inriktades arbetet till en början på att rekrytera medlemmar och bygga upp lokalföreningar över hela landet. Ann-Margret Holmgren som ansågs vara en särskilt bra talare skickades ut på resor kors och tvärs över landet för att hålla föredrag och starta lokalföreningar.

Professorsfrun Ann-Margret Holmgren höll tal när Arboga rösträttsförening startade 1904 – den första i Västmanland.

Annons

En kulen novemberdag 1904 steg hon av tåget i Arboga. Efter hennes föredrag gick 43 kvinnor ihop och startade Arbogas förening för kvinnans politiska rösträtt – den första i länet. Ordförande och drivande i föreningen blev rektorn Carolina Falk som några år tidigare flyttat till Arboga från Stockholm och startat en skola för flickor.

Annons

Under det kommande året arrangerade föreningen träffar med sång, musik och kaffeservering, föredrag om socialt arbete och ett upprop i Arboga Tidning där kvinnor uppmanades att utnyttja sin rösträtt i kommunalvalet. Ja, ogifta kvinnor som betalade tillräckligt mycket inkomstskatt hade faktiskt rösträtt i kommunalvalen sedan mitten av 1800-talet.

I praktiken rörde det sig dock om mycket få personer – 136 stycken i Arboga. Av dem var det bara en femtedel – 25 kvinnor – som faktiskt gick och röstade i valet 1904. Varför? De flesta kvinnor hade fått mycket litet utbildning och kunskap om hur samhället och politiken fungerade, och många oroade sig nog också för vad andra skulle tänka om dem ifall de gjorde något så okvinnligt som att gå och rösta.

Ledarsidan vill framföra ett stort tack till arkivarie Johan Andersson på stadsarkivet i Västerås som varit behjälplig med material, och utan vars hjälp den här artikelserien varit betydligt mindre intressant.

Artikelserien har tidigare publicerats i samband med 100-årsjubileet av kvinnlig rösträtt hösten 2021.

Anmäl text- och faktafel

Läs alla delar i serien här:

Del 1: Kvinnor ansågs inte tillräckligt intelligenta för att få rösta

Annons

Del 2: Läraren, läkaren och ekonomen – Här är kvinnorna som gav oss rösträtt

Del 3: Hundratusentals kvinnor tog upp kampen för rösträtten

Annons

Del 4: Finlands kvinnor fick rösträtt långt före svenskorna

Del 5: Rösträttsrörelsen visste hur man jobbade med PR

Del 6: Kvinnornas toppjurist upptäckte motståndarnas stora misstag

Del 7: Efter succéfesten splittrades rörelsen

Del 8: Vettskrämd överklass och hotet om revolution gav oss rösträtt till slut

Läs mer:

Kvinnans rösträtt, riksarkivet.se

Annons

Tidskriften Spaning nummer 34-35, tema demokrati, Västmanlands Läns Museum.

Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, skbl.se

Demokrati 100, demokrati100.se

Politikens genusgränser: den kvinnliga rösträttsrörelsen och kampen för kvinnors politiska medborgarskap 1902-1921, Josefin Rönnbäck.

Annons

Vår rättmätiga plats: om kvinnornas kamp för rösträtt, Barbro Hedvall.

Kvinnokrav i Manssamhälle: Rösträttskvinnorna och deras metoder som opinionsbildare och påtryckargrupp i Sverige 1902-21, Bertil Björkenlid

Anna Whitlock: En svensk märkeskvinna, Sigrid Björklund.

Rösträtten och pressen 1910-1920 i Presshistorisk Årsbok 2004, Ellinor Melander (red.).

Svensk Politik, Per T. Ohlsson.

Annons

Annons

Till toppen av sidan