Hej, Arga Tanten! Jag förstår din ilska. Det behöver man inte vara "äldre" för att förstå. Jag är uppvuxen på 80- och 90-talet, och minns tiden innan internet och allsköns mobiltelefoni. Ville man ha underhållning så läste man en bok, byggde en koja eller kastade kottar i skogen - till och med när man såg på TV så var det ett socialt evenemang, där familjen samlades över en fika framför Bingolotto eller Gäster med gester på fredagarna.

Ville man handla så gick man till affären - ofta gjorde man en "sak" av det genom ett ärende till stan och gick ut och fikade eller åt mat med familjen samtidigt. Ville man beställa taxi så ringde man en person. Ville man låna en bok på bibblan gick man till utlåningsdisken (nu förväntas man göra det själv via en dator). Världen har blivit mer isolerad - du kan vara omgiven av människor och ändå slippa möta dem.

Apropå böcker såg jag ett fenomen på bussen som slog alla rekord. Framför mig på ett säte låg en bok med en lapp där det stod "varsågod och ta". Runtomkring satt folk och fipplade med telefonerna - när bussen var fullsatt så var detta säte ännu ledigt. Folk gick bak till sätet, fick syn på boken och vände tillbaka till handikapplatserna igen, där de hellre stod upp...

Så pass jobbigt är det alltså att höja näsan från skärmen, att man i stort sett kan få alternativen tryckt i handen, och man vill ändå inte kännas vid det! Det måste verkligen vara jobbigt att vara så bekväm. Det måste vara ansträngande att göra allt för att slippa anstränga sig.

Nej, vet ni vad - världen är på väg åt fel håll! Lägg ner telefonerna, slå ihop laptoppen, lägg undan din "Ajfån", "Blåtut" och allt vad det nu heter! Ut och se världen istället!

Arga "gubbpojken"