Det gamla polishuset på Rådhusgatan gör precis inte något väsen av sig i sin lågmälda framtoning, byggt 1927 efter arkitekt Hahrs ritningar. Av fyra förslag som framlades året innan antogs det Hahrska trots att det var dyrast. Byggkostnaden beräknades till 107 000 kronor.

Tidigare låg på samma plats ett polishus i trä. Ett förfärligt gammalt ruckel enligt dåvarande stadsfiskalen. Någon uttalade sig i SA om att byggnaden såg så anskrämlig ut att då man visade främlingar runt i staden undveks Rådhusgatan.

Golvet låg under markytans nivå och dörrarna var så beskaffade att de kunde blockeras utifrån. En och annan festprisse lär ha provat på skämtet.

En händelse som väl egentligen skulle betraktas som sorglig men som det sades var mycket glädjande för ordningsmaktens vidkommande, inträffade 1924. Då brann hela huset ner till grunden.

Den enda eldstaden i det primitiva rucklet var en gammaldags kakelugn som eldades med meterlånga vedträn. För att få någorlunda varmt vintertid måste ugnen eldas glödhet. Brandsäkerheten var det si och så med, och senare skulle det också visa sig att kakelugnen var orsak till den ”välkomna” branden.

Efter denna händelse flyttade polisen in i Länssparbankens kontor, där de blev kvar i cirka tre år varefter det Hahrska bygget stod klart.

Huset uppfördes på samma plats som det tidigare nedbrunna, men var redan vid inflyttning i minsta laget. Efter någon tid måste man hyra in sig i näraliggande lokaler. Så blev det genom åren, och då det nya Diösbygget blev klart, även det på Rådhusgatan, var ordningsmakten utspridd på tre olika fastigheter i staden.

Den 22 februari 1979 kunde äntligen alla inom poliskåren samlas under ett tak i det nya kontorskomplexet. Dåvarande justitieminister Sven Romanus förrättade invigningen och alla var nöjda, inte minst riksbyggmästare Diös själv.

Idag är ordningens makthavare inhysta i lokaler på Gillegatan, och kanske sitter man där och pratar minnen från Hahrska husets tid.

Som avslutning kan nämnas att polishistorien för Salas del började i slutet av 1800-talet då ordningsmakten fick ett eget krypin i rådhusbyggnaden.

Bo Svärd