Beskedet slog ner som en bomb i det politiska Sverige på måndagskvällen: Annie Lööf (C) föredrar Magdalena Andersson (S) som statsminister framför Ulf Kristersson (M). Och inte nog med det, hon kan tänka sig att sitta i en S-ledd regering.

Moderaterna rasade, twitterhögern rasade, Centerpartiets ungdomsförbund rasade. Hela det politiska tyckar-Sverige gick i spinn.

Märkligt nog.

För fem år sedan hade Centerledarens besked varit en sensation, men det kan knappast komma som en chock för någon som har följt svensk politik de senaste åren. När Centerpartiet och Liberalerna efter långa månaders förhandlingar i januari 2019 meddelade att de stödjer en socialdemokratisk regering i utbyte mot liberala reformer – Januariavtalet – togs det inte direkt emot med ro av Ulf Kristersson (M), som hoppats kunna bilda regering med stöd av SD.

På sociala medier är centerpartister hårt ansatta från höger och Moderaterna har inte försuttit en chans att på mer och mindre trevliga sätt påtala att Centerpartiet är en del av Magdalena Anderssons (S) regeringsunderlag.

Centerpartisterna har, för att uttrycka det milt, inte varit så välkomna i den mörkblå famnen.

Annie Lööfs (C) uppmaningar om att försöka hitta regeringsalternativ i “den breda mitten” har mötts med kalla handen av Moderaterna.

Moderaterna har i sin tur gjort en politisk resa åt andra hållet. Under Fredrik Reinfeldts (M) tid förenades moderater och centerpartister i en strävan efter ett mer liberalt samhälle. Sedan dess har M kastat allt mer av sitt liberala bagage överbord för att komma närmare sin nya nationalkonservativa samarbetspartner.

Övertygelsen om att företag ska få bestämma själva om de behöver leta kompetens utomlands, och att människor ska vara välkomna att leva i Sverige om de kan försörja sig, har bytts mot krav på en kraftigt begränsad arbetskraftsinvandring.

Så sent som i förra veckan lanserade Moderaterna förslag på att elpriset ska sänkas, men inte genom skattesänkningar utan genom statliga subventioner. I sann socialdemokratisk anda vill Moderaterna att medborgarna först ska betala in pengar till staten för att sedan få tillbaka dem i form av bidrag. Och det lär bli värre.

Sverigedemokraterna må vara höger när det kommer till brottsbekämpning, men de är det sannerligen inte när det kommer till ekonomisk politik.

Åkesson (SD) har upprepade gånger gjort klart att SD ser det som sin uppgift att se till att en moderatledd regering inte går åt höger i ekonomiska frågor. Han vill se såväl höjd a-kassa som höjda pensioner. I ekonomiska frågor står Sverigedemokraterna helt enkelt mycket närmare Socialdemokraterna än de forna allianspartierna. Sverigedemokraterna ser ut att bli jämnstort med Moderaterna, Åkesson kommer inte att låta Kristersson bestämma själv.

Sverige behöver en borgerlig regering, tyvärr finns inget sådant alternativ i årets val.

Stöd för Magdalena Andersson (S) är inte längre att välja bort borgerligheten, det är att försöka hålla Sverige flytande tills spillrorna av borgerligheten tar sig samman och släpper illusionen att de kan tämja en konservativ och nationalistisk version av Socialdemokraterna.

Anmäl text- och faktafel