En bohem, tänker jag. Slitna skor, blå T-tröja och en blå ryggsäck på ryggen. Han står ensam i ett hörn och ser ut över Stora torget i Sala. Det märks att det snart är val.

Så upptäcker jag KD-märket. Är han kristdemokrat? Det skulle jag inte gissa.

– Det skulle inte jag heller en gång i tiden, säger mannen efter att jag nämnt saken. Men man kan ändra sig.

– Varför blev du kristdemokrat då?

– Kanske för att KD hade högst i tak. Man behöver inte ha samma världsbild eller samma tro. Alla partier är inte lika toleranta i det avseendet.

– Men ni heter ju Kristdemokraterna. Måste man inte vara kristen då?

– Inte alls. Din tro är en privatsak, och politiken har gränser. Allt är inte politik här i världen.

– Vad är kristdemokrati då?

– För mig handlar det ytterst om att försvara västerlandet som idé. Sverige är sedan århundraden ett kristet land. Idén om människan som ofullkomlig är också kristen, eller konservativ om du så vill. Alla i KD vill inte kalla sig konservativa, men flera av våra grundpelare är det: värnandet om familjen, civilsamhället och de naturliga gemenskaperna, vårt gemensamma kulturarv, naturen vi förvaltar, människans ofullkomlighet ... ja, den har jag visst redan nämnt.

– Om ni skiljer så skarpt på religion och politik, varför ställer ni då upp i kyrkofullmäktige?

– Det gör vi inte.

– Inte?

– Nej, många kristdemokrater ställer upp i kyrkovalet, men KD som parti gör det inte. Och själv är jag ateist. En ateist som försvarar det kristna kulturarvet och det västerländska samhällets mest grundläggande principer och värderingar. Kanske särskilt yttrandefriheten och åsiktsfriheten.

– Och vad betyder det i praktisk politik? Vad vill ni egentligen?

– Vi värnar om ett tryggt Sala, som en partikollega till mig utvecklade i en insändare nyligen. Och till ordet ”trygghet” kan vi lägga ordet ”värdighet”.

– För att ni sätter människovärdet i centrum?

– Jag föredrar att tala om människans värdighet. ”Human dignity” som det står i den engelska versionen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. En värdighet i hur vi bemöter varandra. En värdig skola med fokus på kunskap och klassisk bildning. Och inte minst en värdig vård och omsorg. Men nu måste jag tyvärr kila.

– Ska du gå redan?

– Jag ber om ursäkt, men jag har ett möte inbokat. Möt mig här igen på fredag eller lördag. Då har jag mer tid.

Mannen med den blå ryggsäcken ler, höjer handen till avsked och försvinner sedan bort längs Rådhusgatan.

Magnus Holm, gruppledare för KD Sala