Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

100-årige Melker nekas äldreboende

En toaletthink i vardagsrummet. Det är kommunens lösning när benen inte längre bär snart 100-årige Melker Norgren. Själv önskar han att få komma till ett äldreboende.

Annons

Om bara några månader fyller Melker Norgren 100 år. Han har bott i sitt hus, en bit utanför Tärnsjö, sedan 1946. För två år sedan blev han änkling och nu säger kroppen i från.

– Det är tungt och ensamt här. Jag har alltid trivts men nu orkar jag inte längre, säger Melker Norgren.

Han är beviljad hemtjänst och de kommer till honom dagligen. Från början var han beviljad hjälp med matlagning och hjälp att handla men det har han sagt ifrån om.

– Jag orkade inte ha så många olika människor som sprang här hela tiden. Det var nya personer hela tiden och jag visste aldrig vilka som skulle komma, säger han.

Det största problemet för Melker Norgren är att han har blivit svag i benen. I bostaden har han kök och vardagsrum på nedre våningen och sovrum och badrum på den övre våningen. Till övervåningen går en smal och brant trappa och det är en kraftansträning varje gång som han ska ta sig upp. Han har fler gånger sökt om att få särskilt boende men blivit nekad. Han har också, med hjälp av sina barn, överklagat två gånger till förvaltningsrätten. Det senaste är ännu inte avgjort.

Kommunen anser att problemet kan lösas genom att Melker Norgren flyttar ner på husets nedre våning.

– De kom hit med den där, säger Melker Norgren och pekar på en toaletthink som är inställd i vardagsrummet, säger Melker Norgren.

Kommunen anser också att han kan sköta sin hygien i kökets diskho och att han kan flytta ner sin säng i ett litet utrymme innanför köket.

– För pappa är det här att gå 90 år tillbaka i tiden. Då sov de i köket och gick på hink. Det är så förnedrande att ha den här synen på äldre människor. Varför ska de inte kunna erbjudas ett värdigt boende, säger dottern Eva Bergman.

– Här har man jobbat och slitit hela livet och när man sedan behöver hjälp så finns det ingen. De skulle bara själva veta hur det är att bli gammal, säger en trött Melker Norgren.

Läs mer i Sala Allehanda måndag 23 september.