Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Polischefen kritisk till att det saknades plan för gryningspyromanen: "Kriminalvården borde ordnat bostad"

Artikel 5 av 38
Gryningspyromanen
Visa alla artiklar

När Ulf Borgström, Sveriges mest fruktade mordbrännare, släpptes från anstalten Hall och flyttade till Västmanland skickades ett tydligt budskap med honom. Polis, brandkår och kommun skulle förbereda sig på att han skulle återfalla i brott. Nu frågar sig polischefen i länet varför målsättningen i stället inte handlade om att undvika ett fortsatt liv i kriminalitet?

Annons

Västerås lokalpolisområdeschef Per Ågren är kritisk.

Tidigare kunde tidningen berätta om dagen då Ulf Borgström, Sveriges mest fruktade seriemordbrännare, släpptes från anstalten Hall.

Forskningen är entydig när det gäller återfallsrisken för kriminella: Bostad och sysselsättning är viktiga faktorer för att hålla sig borta från kriminalitet. Därför är Per Ågren, lokalpolisområdeschefen i Västerås, kritisk till att det saknades en plan för hur Borgström skulle komma ut i samhället utan att falla tillbaka i kriminalitet och missbruk.

–Det mest iögonfallande är att han inte hade någon bostad. Om målet ska vara "bättre ut" måste man med all kraft försöka ordna de mest fundamentala sakerna som bostad och sysselsättning, säger Västerås lokalpolisområdeschef Per Ågren, som körde Ulf Borgström till ett hotell dagen då Borgström frigavs.

– Jag har suttit fem år och några månader i fängelse och blev utsparkad på gatan. Redan dag ett när jag påbörjade mitt straff slog man fast att jag hade för hög risk för återfall av brott för att kunna hjälpa mig med någonting. Av den anledningen nekade de mig allt. Jag fick inte ringa mina barn, inte ta kontakt med en arbetsförmedlare eller socialtjänsten. Kriminalvården har inte bidragit med någonting. Det är den här kommunen som varit sjyst mot mig, säger Ulf Borgström.

Läs mer: Gryningspyromanen om livet i Västmanland och hämndkänslorna som aldrig svalnar

Det fanns inga bostäder i kommunen Borgström ville bo i men socialtjänsten arbetade hårt och efter några hotellnätter hade de hittat ett boende. En eldsjäl i kommunen hjälpte också till med att ordna ett arbete.

– Vi har sagt från början att vi kommer att göra allt vi kan för att allt ska gå korrekt, riktigt och sjyst till. Det skulle vara som om vem som helst av oss kommer till socialtjänsten och söker hjälp. Vi prövar vad vi kan ställa upp med. I efterhand har jag inte varit inblandad. Jag har frågat hur det går och fått positiv information om att det har fungerat bra, säger kommunstyrelsens ordförande i den kommunen som Ulf Borgström bor i.

Läs mer: Expert om återfallsrisken: Taskigt läge för Västmanland

Gryningspyromanen Ulf Borgström, här med advokaten Matts Johnson, från tidigare rättegång.

Ulf Borgström menar att den enda hjälpen han kunde ta för att ordna livet utanför var genom att skicka brev till gamla vänner.

Beskrivningen känns främmande för Michael Laitinen, kriminalinspektör på kriminalvården.

–Jag kan inte säga någonting om det enskilda fallet. Det blir att gå in i detalj, men det låter för mig märkligt att det skulle ha gått till så, men det blir som sagt bara spekulationer, säger Michael Laitinen

Han förklarar att kriminalvården har en plan för varje person som är intagen på deras anstalter. En plan som formas redan första dagen personen börjar avtjäna sitt straff. Särskilt för de personer som har hög återfallsrisk.

– Har man mycket risker har vi mycket insatser. Extremt hög återfallsrisk leder till extremt höga insatser. Det handlar om vad det finns för behov hos. Vi arbetar med tät kontakt med varje klient, vi har olika programverksamheter beroende på vilka behov personen har. Vi kontakt med andra myndigheter som socialtjänst och arbetsförmedling.

Hur fungerar samarbetet mellan er och olika myndigheter?

– Över lag tycker jag att det fungerar bra.

Hur följer ni upp och arbetar efter att en person kommit ut i samhället?

– Frivården kopplas in och vi tar ofta beslut om övervakning. Ju högre risken är för att du återfaller i brott desto större är risken att du får övervakning. Man ska exempelvis ha kontakt med frivården en gång i veckan. Frångår man det blir man kallad till övervakningsnämnden och kommer man inte då kallas man in till anstalten igen.

Finns det något som du tycker att kriminalvården borde bli bättre på när det gäller utslussning?

– Vi blir bättre hela tiden, jag kan inte komma på något område som vi kan utveckla mer än vad vi redan gör.

I dag kallas Ulf Bogström till frivården regelbundet. Ett besök som han själv tycker är meningslöst.

– Det enda man gör när man besöker frivården är att visa upp sig. De kan inte hjälpa mig med någonting. Det är bara en kontroll. Jag kan komma dit full och påverkad. Det spelar ingen roll. Jag är en ganska stark människa som kan hantera det. Men det finns så många svaga personer som inte klarar av det här. Det drabbar mina vänner och det gör mig förbannad, säger Ulf Borgström.

Läs mer: Chefredaktören: "Utan en lokal polis hade det kunnat brinna första natten"

Alla artiklar i
Gryningspyromanen
Annons