Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Jag är hoppfull att det händer något i Tunisien snart. Men vi får knappt någon information”, säger Salabon Christian Franzetti. I ett brev hem skriver hans fängslade bror Daniel Bakke om hur han pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Annons

I april i år berättade SA att rättsprocessen mot 40-årige Salabon Daniel Bakke är över i Tunisien och att detta kan innebära en frigivning. Men sedan dess har inte mycket hänt.

-Jag är hoppfull att det ska hända något snart. Men hur det går är svårt att säga, framåt men sakta möjligen, säger Christian Franzetti som får knapp information om vad som händer.

Läs mer: Glädjebeskedet: Daniel Bakke kan friges

Medan de anhöriga hemma i Sverige kämpar på för att få hem Daniel Bakke så blir situationen allt mer hopplös och känslomässigt tuff för honom i skräckfängelset Mornaguia. Via en katolsk organisation kan Daniel Bakke skicka brev hem till Sverige. I ett brev daterat 18:e maj till familjen i Sala skriver han om oron och frustrationen han känner. SA har tagit del av brevet som lyder.

”Nu är det två månader sedan vi senast hade besök från svenska konsulatet. Det börjar bli varmt, 40 grader och mer i cellen. Gissa om det luktar illa … Undrar vad tandläkaren skall säga när man kommer hem. Vatten har vi ur en hink som ställs in på morgonen, det är visserligen inte som hemma, men man blir inte sjuk av det. Vi har haft rättegång, minst en månad sedan i dag. Undrar hur det gick? Vi får inte in några brev, och vare sig ambassadören, advokaten eller Svenska konsulatet har ju brytt sig om att besöka oss. Undrar om vi är helt bortglömda? Så klart vi inte är det, jag vet att ni kämpar där hemma allt vad ni kan, men vi sitter här inne helt blinda, hoppet fördunklas ibland och jag ser bara mörker. Jag är hungrig, hittade en halv kyckling, mest ben, i soporna i dag. Hoppas att vi snart får veta något”.

Läs mer: Bakkes rättegång ställs in ännu en gång

Men även om matbristen och hettan är påfrestande så är sysslolösheten värst för både Daniel Bakke och medfängslade svensken Pelle Helgesson från Örebro. 23 timmar per dygn hålls de inlåsta med andra fångar.

– När Martin Schibbye och Johan Persson släpptes frågade jag hur man gör för att hålla sig sysselsatt och orka mentalt. Deras råd var att sätta upp rutiner, så det har jag vidarebefordrat till min bror, säger Christian Franzetti.

Läs mer: Fängslad Salabo vädjar om hjälp från Wallström

I tre och ett halvt år har han nu kämpat för att brodern ska bli fri.

–Jag tycker att UD har för lite kompetens för sådana här situationer och agerar alldeles för saktfärdigt när det uppstår skarpa situationer, säger han och fortsätter;

– Det borde finnas en grupp som endast hanterar denna typ av fall, så det finns ett nätverk med advokater, matleveranser och sådant som blir vanskligt för anhöriga att lösa i främmande land under stress. Det saknas helt uppenbart i dag, säger Christian Franzetti.