Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gustav Ericsson: Förra årets ölkris visade hur allt hänger ihop – en sann ölvän gillar sommarregnet

Annons

Förra året den här tiden var vi många som, för ovanlighetens skull, önskade att regnet skulle stå som spön i backen.

Regnet behövdes för att minska risken med nya stora gräs- och skogsbränder. Både djuren i skogarna och i ladugårdarna behövde rikligt med vatten för att klara av den tryckande hettan. Likaså barn och äldre.

Regeringen lovade krispaket efter krispaket till Sveriges bönder som fick se sina grödor förstöras och marker torka igen. Skörden av spannmål var 50 till 70 procent lägre än normalt och bönderna var tvungna att skicka tusentals djur till nödslakt för att de inte skulle svälta till döds.

Förra sommarens unika krisläge kostade miljarder kronor och krävde stora insatser från andra EU-länder. Civilsamhälle och organisationer gjorde sitt för att hjälpa till.

När det gick upp för många att flera svenska sädesslag slagits ut under sommarens torka anslöt ännu en regnbedjande samhällsgrupp: öldrickarna.

Att ge upp tanken på en fin och prunkande trädgård, det var det många som snabbt gjorde. Duscha? Det finns väl deodorant.

Men hur skulle det gå med det svenska ölet?

Att inte kunna ta sig en kall öl mitt under den varmaste sommaren på 260 år? Och med ett fotbolls-VM på det också. Det var helt enkelt otänkbart.

Men spannmålsbristen var ett faktum och av de skördar som kunde räddas undan torkan riskerade många att inte hålla den kvalitet som krävdes för att sedan bli malt.

I stället för att stå med underkända maltkornsskördar valde många bönder då att låta spannmålen bli till djurfoder. I valet mellan att låta djur svälta eller mätta ett törstande ölsug, så gjorde ändå bönderna rätt prioritering.

Samtidigt rapporterade Systembolaget om en ökad efterfrågan på öl. I mitten på juli förra året hade det sålts 123 127 000 liter öl, vilket var drygt 6 000 000 mer än året innan.

Parallellt med den svenska spannmålsbristen så rådde det dessutom brist på kolsyra i store delar av Europa.

När efterfrågan var skyhög såg alltså utbudet ut att rinna den törstiga svensken mellan fingrarna.

Men i jämförelse med många andra i samhället så klarade sig öldrickarna lindrigt undan. Vi fick vårt öl. Visserligen till ett högre pris på grund av en ökad produktionskostnad. Men vad gör det när allt kommer omkring.

Den här sommaren har det regnat mycket. Det är bra. För bönderna, djuren, barnen och de äldre. Men även för oss som gillar att ta en kall öl ibland.

Anmäl text- och faktafel