Annons
Vidare till salaallehanda.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon nekas personlig assistent

Sandra, 21, behöver sin mors hjälp dygnet runt. Men kommunen tycker inte att hennes behov är stort nog för att hon ska få en personlig assistent.

Sandra är 21 år, har Downs syndrom och behöver hjälp dygnet runt med allt från tolkning till toalettbesök. Hon pratar mycket lite och kommunicerar via bilder.

– Personer som inte känner henne förstår inte vad hon vill säga, berättar hennes mamma Carina Granlöf.

Hon menar att Sandras intellektuella nivå är den som för en treåring. Ändå har kommunen avslagit Carinas ansökan om personlig assistent, utan att ens ha träffat Sandra.

– Hur tänker Sala kommun att hon ska klara sig när jag är ute och jobbar, undrar Carina, som precis fått jobb efter att ha utbildat sig till undersköterska.

I sitt beslut skriver biståndshandläggaren att Sandras behov inte anses ha den karaktär och omfattning som förutsätts för rätt till personlig assistans.

–Vilka behov ska man ha om inte Sandras är tillräckliga, undrar Carina Granlöf.

Det var i april som hon gjorde ansökan. Tidigare hade kommunen erbjudit Sandra att flytta till en tillfällig lägenhet. Men Carina Granlöf beskriver lägenheten som ”allt annat än bra”.

– Om Sandra ska flytta ska det vara till en gruppbostad med personal och sociala aktiveter. Hon är social, men behöver hjälp att komma ut på saker. Annars blir hon fånge i sitt eget hem.

Carina Granlöf jobbar sedan juni som undersköterska. Något som hon tror blir svårt om hon inte får rätt hjälp med Sandra.

Sedan tidigare är Sandra berättigad till 15 dygn per månad på ett korttidsboende. Men det är max antal dagar, och någon ledig plats på ett permanent gruppboende finns inte.

– Hela sommaren har jag pusslat med hjälp av grannar och min syster och släkt för att kunna jobba, berättar Carina Granlöf.

Den utredning som kommunen gjorde för att bestämma Sandras behov, beskriver Carina som ”absurd”. Biståndshandläggaren och en person från försäkringskassan intervjuade henne i hemmet när Sandra inte var med.

– De frågade hur lång tid varje toabesök och duschning tar, i aktiv tid. De brydde sig inte om den tid det tar att förbereda och övertala Sandra, berättar Carina, som ett par månader efter besöket fick avslag på ansökan.

– När jag ringde sist sa biståndshandläggaren att de kan sätta in hemtjänst som en akut lösning, säger hon och fortsätter:

– Jag vet hur det fungerar i hemtjänsten. Det är olika personer hela tiden och vem säger att Sandra kommer att acceptera dem? Eller att de har kunskap om hennes utvecklingsstörning?

Hon känner stor frustration.

– Alla är så förstående, de ”förstår” men gör ingenting, säger Carina Granlöf.

Kommunens handläggare:  ”Det räcker inte med att man behöver påputtning”

Sala kommuns handläggare menar att behovet av hjälp inte är tillräckligt grundläggande för att Sandra ska beviljas personlig assistans. Bland annat bedöms att hon på egen hand kan förstå och göra sig förstådd av andra. Men Sandra har inte varit med i utredningen. 

Kan man utreda behov utan att träffa personen i fråga?

– Man måste inte alltid träffa personen om man har ett tillräckligt underlag, säger Leonard Wall, samordnare på enheten för information och stöd.

Om att kommunen erbjuder hemtjänst till personer som lyder under LSS, säger han såhär:

– När man gör en LSS-utredning är det ett livslångt behov man ska bedöma. Hemtjänst omprövas varje år, så där kan man tänka lite annorlunda.

Varför behov som Sandras inte skulle kunna anses som tillräckliga för att få personlig assistans, säger han såhär:

– För att få personlig assistans räcker inte att man behöver påputtning.

– Det ska vara att man behöver faktisk hjälp med att föra skeden till munnen.