Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Ivan Aguélis plats – ett öde paradis

Annons

Det är 150 år sedan Ivan Aguéli föddes och Aguélimuseet uppmärksammar detta med ett ambitiöst program under hela året. Ett stenkast från museet finns Aguéliplatsen skapad för 20 år sedan som ett värdigt hommage till stadens son. En plats vars konstruktion och symbolik överraskar i småstaden. Grundkonstruktionen är en så kallad Chahar bagh (farsi, persiska), en ”fyrdelad trädgård”. Det är den urgamla bibliska bilden av paradisets trädgård med de fyra livgivande floderna i fyra väderstreck. I Första Mosebok kapitel 2 är de namngivna: Pishon, Gichon, Tigris och Eufrat. Koranen nämner senare det himmelska paradiset som fyrdelat i kap. 55 vers 46 och 62. Enligt traditionen flyter i dessa floder mjölk av ofördärvad smak, det ljuvligaste vin och renaste honung.

Den centrala fontänen är skapad av konstnären Acke Oldenburg och keramikern Åsa Ormell. Men den dåvarande stadsträdgårdsmästaren Göran Söderberg var projektledare och övergripande ansvarig för platsens gestaltning. Han berättar om resor i det moriska Spanien där man ser dessa trädgårdar. De finns i det gamla ottomanernas kultursfär i Nordafrika och mellanöstern , i Persien och i mogulernas Indien. Överallt möter man dessa symboliska paradisträdgårdar. Att detta har kunnat gestaltas i Sala väcker förundran och nyfikenhet.

Hur var det möjligt att en så symboldiger plats ur Bibelns och Österns värld kunde anläggas i hjärtat av Västmanland? Och är det inte förunderligt att den så väl passar in som stadens hyllning till en av landets viktiga konstnärer för 100 år sedan.

Idag har emellertid stadens beslutsfattare glömt värdet av denna plats. Under årets 150-årsjubileum är Aguéliplatsen torrlagd och öde. De fyra paradisfloderna och mittfontänen är livlösa. Kommunen förklarar på sin hemsida: ”Fontänen på Ivan Aguélis Plats har ett slutet system som behöver en större engångsfyllning för att startas samt några mindre påfyllningar av dricksvatten för att inte bli igenpluggad. Men i nuvarande läge sätts inte heller den här fontänen igång.”

Det är en symbolisk torrläggning utan praktisk betydelse för grundvattnet. Kommunen signalerar ”moraliskt” med denna torrläggning. Aguéliplatsens vattensystem innehåller 4 kubikmeter vatten som drivs runt av en elmotor i ett ständigt kretslopp. Enligt beräkningar kan 1 kubikmeter avdunsta eller läcka ut under ett år och måste då ersättas. Ingen ytterligare vattenförbrukning finns.

Det borde vara möjligt att låta denna plats leva med detta lilla kretslopp utan att stadens medborgare känner sig provocerade. I vattenkrisens tid behöver vi svalkan och vilan i en paradisisk trädgård. Låta våra sinnen insupa hopp och återhämtning på samma sätt som dessa paradisträdgårdar genom årtusenden fungerat i de bibliska miljöerna.

Fontänen och vattenfårorna chanserar som torrlagda och stadens ”moraliskt förebildliga” torrläggning signalerar endast vanvård av ett offentligt konstverk och investering. Och ett tydligt ointresse för stadens son och hans 150-årsjubileum.

Gregor Wroblewski, konstnär och ordförande i Sala Konstförening-Aguélimuseet

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel