Annons
Vidare till salaallehanda.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Kulturvandring i Sala – välj bort myterna

Jag läser Sala kommuns fina lilla häfte om att kulturvandra i Sala. Det finns mycket att se och man gör en resa bakåt i tiden till 1300-talet och gör ett stopp vid Sala sockenkyrka. Det är väl skrivet om hur kyrkan såg ut till en början och hur den fick tegelvalv i århundradet som följde.

Man fortsätter med målarmästare Albertus Pictor som var framme med sina penslar runt år 1465. Det hela avslutas med en skröna om Bråsta-Lasse och hur hans tjur skrapade fram silver med hornen.

För att dra en parallell med detta djur så går vi tillbaka till de som bodde här långt innan 1300-talet och hur deras tro på livets uppkomst såg ut. Det fanns i deras asavärld en urko som hette Audumbla och där jätten Ymer drack mjölk ur hennes spenar i tidernas gryning. Här har vi alltså två skrönor och myter angående stora tama klövdjur och ska man vara ärlig så passar ingen av dessa in här tycker jag.

Bättre då att hålla sig till kultur i historiens spår och i stället nämna den vackra runstenen från det sena 1000-talet som ligger i kyrkans sydöstra hörn och som anses som en av landets vackraste runstenar. Den är precis från tiden efter att kristendomen tagit över och på den omnämns för första gången fyra personer som faktiskt haft sina liv här invid Sagån.

Vill man så kan man fortsätta skriva om hur vi kan följa livets röda tråd ner till vikingatiden. Här runt århundradena 700-900 efter vår tidräkningsbörjan lades två kvinnor i små båtar som de fick färdas med in i nästa liv. Dessa små båtgravar är helt unika i norra delen av Mälardalen och det bör tas upp på ett eller annat sätt när man berättar om Salas historia från kommunens sida.

Så nästa gång det är dags för nytryck och en ny PDF så vore det önskvärt att visa på den äldre historien, som bokstavligt talat står hugget i sten, i stället för att ta en skröna eller myt, oavsett om den är lokal eller av mycket gammal härkomst. 

Mats Köbin

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel