Annons
Vidare till salaallehanda.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Mitt barn är oskyldigt!

Ingen har väl missat vad som pågår på ett av Salas högstadier, mer specifikt, Ekeby just nu. Som en tonåring som just nu går i gymnasiet i Västerås, men gick på Vallaskolan från att ha varit sex år, kan jag säga att mobbningen på de olika skolorna inte är något nytt. Det är tråkigt att det ska behöva gå så långt innan det uppmärksammas på riktigt dock. Att barn och tonåringar ska behöva komma till skada innan det faktiskt blir ett samtalsämne.

Mobbning är inget som sker utav en person, vilket i sin tur betyder att det är en stor sannolikhet att ni föräldrar med barn på Ekeby faktiskt har ett barn som deltar i den även om ni inte vet om det. Jag har noterat att det inte bara är bråk mellan barnen utan mellan deras föräldrar också. Vilket barn har gjort si, vilket barn har gjort så. Vilket barns beteende går att rättfärdiga och inte. Vilken förälder tar mest ansvar över sitt barn. Givetvis är det ju, ur förälderns perspektiv, den själv som gör det. Och man känner ju sitt barn. Den skulle aldrig vara elak mot andra jämnåriga och de har ju en sådan fin relation med varandra, barn och förälder, så den skulle ju aldrig dölja något!

Det är en fin tanke, men väldigt naivt. Tyvärr. I Ekebys fall skulle jag gissa på att mycket handlar om grupptryck. Barn/ungdomar faller lätt för grupptryck och är lättpåverkade, så det är egentligen inte ett mysterium varför ens eget barn skulle kunna delta i detta. Och varför skulle barnet som antagligen i efterhand inser att den gjort fel, men kanske är rädd för att själv bli ett offer, berätta det för sina föräldrar som förmodligen blir arga/ledsna/besvikna? Kanske får den också ett straff för sina handlingar.

Vad vill jag ha sagt? Hör ni att ert barn gjort fel, eller kanske inte är den ängel ni trodde, skyll inte ifrån er. Om ni föräldrar bråkar och smutskastar varandra, hur sjutton ska det leda till en bättre stämning mellan era barn? Hör ni något, ta upp det med era barn. Ifrågasätt. Och framför allt, fundera på varför den gjort som den gjort. Vad har lett fram till det här? Hur kan du som förälder ta ditt ansvar och se till att sitt barn förstår allvaret i situationen?

Alla måste inte älska varandra, men man måste acceptera varandra och mötas på vägen. Inte bara barnen, utan föräldrar också. Det är trots allt ni föräldrar som ska finnas där och vägleda era barn till att bli en bra person och komma ut i vuxenlivet på ett bra vis. Så ta ert ansvar, allihop. Barn, föräldrar och skola.

En sådan där jobbig ungdom

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel