Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karl Beijbom svarar: "Vi måste kunna hålla flera bollar i luften samtidigt"

Karl Beijbom svarar Clas Lundberg om att fiska i grumligt vatten.

Annons

Jag känner den största respekt för svensk socialdemokrati och svensk arbetarrörelse och deras bidrag till folkbildning och folknykterhet, till demokratisering och ett rättvisare samhälle.

Läs: Karl Beijbom fiskar i grumligt vatten – socialdemokratin räddade oss från nazismen

Alla arbetarrörelsens segrar och förtjänster kan dock inte läggas i en vågskål för att kompensera de mörka sidorna i arbetarrörelsens historia. Vi måste kunna hålla flera bollar i luften samtidigt.

Läs också: Karl Beijbom: Dags för Socialdemokraterna att skriva vitbok

Sverigedemokraterna har via tidningen Samtiden, som de äger, tagit fram en ”dokumentärfilm” med titeln Ett folk, ett parti. Det är i själva verket en vinklad propagandafilm, som analyserats och kritiserats med sakligt övertygande argument i den allmänna debatten. Filmen, som finns på YouTube, har på några dagar setts av närmare 450 000 människor.

Men - filmen innehåller ett antal citat av ledande och mycket kända socialdemokrater. Trots de invändningar som kan göras mot filmen - ensidighet, hårdvinkling, propagandistiskt syfte - så känner jag vämjelse och vanmakt inför filmens alla citat av vidrig antisemitism, rasism, främlingsfientlighet, vurm för den ariska rasen och hyllningar till den rena svenska folkstammen. Dessa citat har inte ifrågasatts i den allmänna debatten kring filmen.

Allt detta bidrog till skapa opinion för att lägga grunden till rasbiologiska institutet och tvångssteriliseringar av över 60 000 personer.

 I denna del har det i den allmänna debatten uppstått en ”tankefigur” till de dåtida socialdemokratiska mörkermännens försvar - ”det var tidsandan, så här tyckte alla då.”

Detta vänder jag mig starkt emot.

Karl Beijbom svarar på kritiken om hans uppmaning till Socialdemokraterna att skriva vitbok över de mörka fläckarna i partiets historia.

Om till exempel lågutbildade människor på svensk landsbygd ansåg att mindre värdiga medborgare, med psykiska och fysiska handikapp, skulle tvångssteriliseras, så rättfärdigar detta inte att de bildade och belästa makarna Alva och Gunnar Myrdal, som båda hamnade i socialdemokratiska regeringar, som båda fick Nobelpris, också hyste denna vidriga människosyn. 

Makarna Myrdal ivrade för ”radikal utsovring av höggradigt livsodugliga individer” och tyckte att samhället borde ”utrota all slags fysisk och psykisk mindervärdighet inom befolkningen, både sinnesslöhet och sinnessjukdom, kroppsliga sjukdomar och dåliga karaktärsegenskaper.”

Alva och Gunnar Myrdal 1977.Foto: SCANPIX

Vem som helst kan låna makarna Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan på närmaste bibliotek och själv bilda sig en uppfattning.

Om de respekterade och högt uppburna Alva och Gunnar Myrdal i stället hade ivrat för Alla Människors Lika Värde hade historien fått en annan vändning. Kanske hade vi sluppit rasbiologiska institutet. Kanske hade vi sluppit de vidriga tvångssteriliseringarna.

Jag tillåter mig att tänka den tanken.

Karl Beijbom

Mer läsning

Annons