Annons
Vidare till salaallehanda.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läraren och tränaren Johnny Månsson har somnat in

På nyårsaftonen somnade min bror in lugnt och stilla efter en längre tids sjukdom.

Johnny föddes i Sala den 1 februari 1943 som nummer två av tre bröder. Pappa var förman på jordbruket vid Strå och när Johnny blev tillräckligt gammal fick han arbeta på jordbruket på somrarna. Det var kanske där som hans stora trädgårdsintresse väcktes och som han skulle utveckla senare i livet. Annars var idrott hans stora passion genom livet.

I unga år spelade han fotboll, bandy, handboll och orienterade. Orienteringstävlandet gjorde han med stor framgång och vann priser på distriktsnivå. Han sa själv, att han var bättre att springa än att orientera. Det var dock handbollen som blev det riktigt stora intresset.

1963 flyttade han till Stockholm för att påbörja sin lärarutbildning som han avslutade 1966. Som lillebror var det stort att ensam få hälsa på honom och bland annat se den nya filmen ”A hard days night” med Beatles och få vara med på lagsamling på hotell Foresta med hans handbollslag IFK Lidingö. Efter examen på lärarhögskolan fick han lärartjänst vid Åkraskolan i Sala.

Som spelande tränare blev han en viktig, kanske en avgörande person, för att få Sala HF på ”fötter” handbollsmässigt. På några få år blev klubben seriesegrare inför fullsatt sporthall och det rådde handbollsfeber i staden.

1974 blev han värvad till Borlänge HK som tränare. Det första året pendlade han mellan Sala och Borlänge, men med hjälp av tjänst som lärare vid Forssaängskolan flyttade han till Borlänge där han också träffade sin livskamrat Anette.

Han förde herrarna upp från trean till tvåan, ledde damlaget i allsvenskan och var hjälptränare i damlandslaget. Han avböjde erbjudande att bli förbundskapten för Sveriges damer. På meritlistan ska också föras in att han var ungdomsledare och ordförande i Borlänge HK i flera år. Han var en stor handbollsprofil i Dalahandbollen.

När Nygårdsskolan var nybyggd fick Johnny tjänst som tillsynslärare där. Han blev skolan trogen fram till sin pensionering då han var rektor för skolan. Han var rak och tydlig samtidigt som han kunde hantera de elever som hade lite svårt att hålla sig till skolans regler. Det är många som i efterhand tackat honom. Så sent som i somras uppvaktade en grupp elever honom för att berätta vad han betytt för dem.

På fritiden, när han var ledig från handbollen, var han ute i skogen och ”hämtade” svamp och bär. En dag när min fru kom hem, låg det svampar på grusgången fram till ett bord där en hel hink med kantareller var uthällda.

Att plocka blåbär på tid ingick i tävlingsmannen Johnnys profil, eller var det bara för att spöa lillebror i ytterligare en tävling. För tävling var vanligt, ibland rullade vi ihop två sockor och spelade handboll eller fotboll i vårt lilla kök vid Strömsbacka i Sala. Det kunde då hända att det åkte någon tallrik eller tavla i golvet och då var det slutspelat för den gången.

Om Johnny inte blivit lärare så hade han sannolikt satsat på att bli meteorolog. Han hade ofta kommentarer om vädret eller vilka moln som fanns där ovan. På sensommaren handlade i många år samtalsämnet om kräftfiske. Vi ”provfiskade” flera år i ån som gick förbi vår bostad i Strömsbacka.

När vi inte fick tag i fiskbete så kunde en orm fungera utmärkt. Kräftfisket skulle utföras med stor tystnad, vi skulle liksom smyga oss på kräftburarna, men när han trillade i så blev det ju ett ljudligt plaskande å då var liksom magin bruten.

Sommarsemestern i husvagnen med familjen var en helig tid, som de ofta tillbringade på Öland men det kunde även bli långresor ner genom Europa.

In i det sista påtade Johnny i sin trädgård som han i många år la ner ett stort arbete i. Sista sommaren satt han i sin rullstol och rensade rabatter och pekade var Anette skulle gräva eller plantera.

Under hela sin sjukdomstid som blev lång och utdragen var hans humör och livsvilja hela tiden stark. Han och Anette berömde personalen i hemtjänsten och palliativa teamet som de tyckte gjorde ett otroligt arbete. De var helt enkelt fantastiska. Anette vek inte en tum från Johnnys sida under hans svåra sjukdomstid. Hon var fast beslutad att han skulle få vara hemma hela sin sista tid. Det har uppskattats framför allt av Johnny men även oss andra som besökte er.

Mina tankar går naturligtvis till Anette, Fredrik och Camilla med familjer.

Nu har han somnat in och lämnat efter sig en skatt av fina minnen och stor värme

Johnny var glad, positiv, humoristisk, och omtänksam nu finns han i våra minnen och där blir han kvar med värme, vila i frid brorsan.

Ulf Månsson