Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: M har fel lösning men pekar på rätt problem – Tolkstöd är en viktig rättighet

Annons

Nyckeln till en lyckad integration går via det svenska språket. Så brukar det låta i integrationsdebatten. Och visst stämmer det.

Anställningsbarheten hos en nyanländ försvagas avsevärt om hen inte behärskar det svenska språket. Förstår man dessutom inte svenska blir det svårt att ta till sig grundläggande information om vilka rättigheter och skyldigheter som råder i vårt land. Det utgör även ett hinder för att bättre förstå och lära känna den svenska kulturen och de normer och värderingar som utgör samhället.

För att stärka integrationen och säkerställa att alla nya invånare får ta del av de livsmöjligheter som ett liv i Sverige kan erbjuda måste enligt M det svenska språket gå som en röd tråd genom integrationspolitiken.

Grundläggande kunskaper i svenska ska enligt M vara ett krav för såväl permanent uppehållstillstånd som medborgarskap. Nyanlända som inte deltar i SFI ska få indraget eller reducerat ekonomiskt stöd. Barn till nyanlända i förskoleåldern ska gå i obligatorisk språkförskola.

För vissa låter det kanske som kallhjärtad batongpolitik. Men hur solidariskt är det att låta grupper och individer leva i decennier i vårt land utan förmågan att kommunicera med det övriga samhället? Etnisk segregation och slutenhet, minskad tillit mellan invånare och ökade kostnader för skattefinansierad tolkverksamhet är priset.

I den statliga utredningen Att förstå och bli förstådd beräknas den samlade kostnaden uppgå till två miljarder kronor per år. Bland förslagen finns ett krav på att rätten till betald tolk ska begränsas för personer som har permanent uppehållstillstånd.

Till skillnad från förslaget om obligatorisk språkförskola är begränsad tolkersättning ett dåligt förslag. Är det problematiskt att kostnaderna ökar? Absolut, men skulle indragen rätt till skattefinansierad översättning bidra till positiva effekter?

Redan i dag har det blivit vanligt att barn tillåts tolka åt föräldrar i möten med vård och socialtjänst. Enligt en rapport beställd av Socialstyrelsen äventyrar detta patient- och rättssäkerheten.

Det är att överlåta ett orimligt ansvar på barnen, framför allt om allvarliga och tråkiga besked måste ges till föräldrarna. Risken finns dessutom att det blir feltolkningar och missförstånd i översättningen.

För trots morötter eller piska kommer det förmodligen alltid finnas individer som inte behärskar tillräckligt bra svenska. Ska barn och anhöriga bli deras enda väg till kommunikation med vård, rättsväsende och socialtjänst i möjligheternas Sverige?

Anmäl text- och faktafel

Annons