Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Omvalet i Istanbul visar att Erdogan inte är ostoppbar

Annons

När Recept Tayyip Erdogan i början av 00-talet tillträdde posten som premiärminister i Turkiet fanns det förhoppningar om att landet skulle demokratiseras.

Och visst, till en början såg det bra ut. Förhandlingar om medlemskap i EU rullade på, ekonomin vitaliserades efter landets finanskrasch 2001 och regeringspartiet, det islamistiska AKP, påbörjade fredsförhandlingar med den kurdiska gerillarörelsen PKK.

Ett litet tag såg det alltså ut som att Turkiet skulle säkra både en demokratisk och en fredlig framtid. Men spola tiden framåt till i dag och bilden är en helt annan av Erdogan.

Efter konstitutionella ändringar är han inte längre premiärminister, utan folkvald president med betydligt mer makt än tidigare.

Fredsförhandlingarna med PKK har sedan länge övergivits och den turkiska militären har gått till anfall mot kurderna i Syrien som hjälpte till att besegra terrorsekten Islamiska staten. Demonstrationer slås ner av kravallpolis, internet censureras och regimkritiker slängs i fängelse.

Efter den misslyckade militärkuppen sommaren 2016 har Turkiet accelererat i hög fart mot ett auktoritärt styre.

Erdogan och hans islamistiska AKP anklagade genast den så kallade Gülen-rörelsen för att ligga bakom kuppförsöket, en rörelse som Erdogan själv stått nära en gång i tiden.

Rörelsen är uppkallad efter predikanten och tidigare imamen Fethullah Gülen som i dag lever i exil i USA. Misstankar och anklagelser om Gülen-kopplingar har lett till att hundratusentals statliga tjänstemän förlorat sina jobb och gripits.

Folkvalda politiker från den kurdiska minoriteten har tvingats bort från sina ämbeten. Företag har beslagtagits av staten.

Och länge såg det ut som att Erdogan och AKP var ostoppbara. Den turkiske ledaren har ju lyckats vinna parlamentsval, folkomröstningar och presidentval.

Men så hände något i Erdogans hemstad Istanbul, platsen där han påbörjade sin politiska karriär som borgmästare tidigt 90-tal. AKP förlorade nämligen borgmästarvalet i Istanbul tidigare i mars.

Oppositionskandidaten Ekrem Imamoglu från Republikanska folkpartiet (CHP) lyckades vinna över AKP-kandidaten och tidigare premiärminister Binali Yildirim med 13 000 fler röster.

Detta accepterades dock inte av AKP och borgmästarkandidaten Yildirim gapade om valfusk.

Turkiets valkommission utlyste nyval. I helgen fick invånarna i Istanbul därför gå till valurnorna igen. Och resultatet har genast satt sig som ett enormt misslyckande för Erdogan. För Ekrem Imamoglu vann igen.

Men inte med en skillnad på 13 000 röster den här gången. När nästan alla röster var räknade i helgens omval hade Imamoglu en förkrossande ledning på 775 000 röster. Binali Yildirim erkände sig besegrad.

Det är ingen obetydlig vinst. AKP har styrt Istanbul oavbrutet i över 25 år. Det är en symbolisk viktig stad, en ekonomisk motor för resten av landet och en språngbräda in till den nationella politiska arenan.

Om oppositionen lyckas väl i Istanbul kan man på allvar utmana Erdogan och AKP i framtida val. Segern i Istanbul ger därför hopp om en demokratisk nystart för Turkiet.

Anmäl text- och faktafel