Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lydia Wahlström - Rösträttskämpen från Västerås-Barkarö

För en knapp månad sedan kunde vi fira 100-årsminnet av beslutet om kvinnlig rösträtt. En av giganterna i denna kamp var Lydia Wahlström och hon höll ett av högtidstalen på Skansen i maj 1919 när kvinnorna firade sin välförtjänta seger. Nu den 28 juni är det 150 år sedan hon föddes.

Annons

Kampen för kvinnors rättigheter gick som en röd tråd genom Lydia Wahlströms liv. Hennes mål var en total jämlikhet mellan man och kvinna på alla områden både i hem och samhälle. ”Mannen till hemmet och kvinnan till staten” blev tidigt hennes radikala slogan. Sin första insats gjorde hon bland Uppsalas studenter på 1890-talet. Då kunde en kvinnlig student inte offentligt bära sin studentmössa. Den var något man på sin höjd hade på sig på den egna studentfesten och sedan hamnade den i påse. Det var nämligen de manliga studenternas privilegium att bära den vita mössan. Men Lydia Wahlström iscensatte en kupp på Valborgsmässoafton 1892. På hennes uppmaning samlades de kvinnliga studenterna på ett konditori, satte på sig sina studentmössor och gick helt sonika ut i staden i samlad trupp. De togs väl emot och därmed var saken klar.

Det var naturligt för Lydia Wahlström att ge sig in i kvinnornas rösträttskamp och hon var med från starten 1902. Hon klättrade målmedvetet mot toppen och blev 1909 ordförande för hela den kvinnliga rösträttsrörelsen – Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Två år senare manövrerades hon bort från sin topposition av frisinnade rösträttskvinnor som uppfattade henne som alltför konservativ. Efter detta fortsatte hon kampen som skribent och agitator. När segern var i hamn fortsatte hon på andra fält i kvinnokampen – kvinnors rätt till högre statliga tjänster och lika lön för lika arbete. Bäst trivdes hon på estrader och i talarstolar. Här angrep hon sina motståndare med sin vassa tunga. Hennes sista strid gällde kvinnans rätt till prästämbetet.

Lydia Wahlström föddes i Lundby socken den 28 juni 1869. När hon var ett år fick hennes far Johan Gustaf Wahlström tjänsten som kyrkoherde i Barkarö församling. Det blev inflyttning i Barkarö prästgård som då genomgått en grundlig ombyggnad delvis med pengar från ett arv som tillfallit fru Wahlström. Som 80-åring beskrev Lydia Wahlström uppväxtmiljön med Barkarös natur som en idyll. Men i hemmet fick hon känna av sin föga välkomna ankomst. Efter tre döttrar hade föräldrarna önskat sig en son men naturen ville något annat. Fru Ida Wahlström var 43 år och fler barn skulle det inte bli. Mamman kallade henne ”överloppsungen”. Det var alltså fel kön och Lydia gjorde allt för att vara som en pojke. Hon kände sig som en pojke och upplevde att hon fötts i fel kropp. Hon lekte vilda lekar med traktens pojkar. Mamman var oförmögen att visa sina döttrar kärlek och för Lydias del blev den kärleksfulla och omtänksamma pappan räddningen. Men hennes besvikelse var stor när hon förstod att hon inte kunde bli präst som han.

Som vuxen hade Lydia Wahlström flera intima kärleksrelationer med kvinnor. Sin första stora passion upplevde hon som student i Uppsala på 1890-talet och hennes partner var Klara Johanson som senare gjorde karriär som litteraturkritiker. Den sista nära relationen hade Lydia Wahlström med Anita Nathorst, landets första kvinnliga teologie licentiat och nära vän med Karin Boye. I femtioårsåldern blev Lydia Wahlström intresserad av psykoanalys och som nybliven pensionär gick hon i psykoterapi för att få klarhet i sin sexuella natur. ”Bisexuell” var psykiaterns svar. På våren 1945, ett år efter avkriminaliseringen av homosexualitet, berättade Lydia Wahlström om sin läggning i en antologi. I detta perspektiv var hon mycket modig och verkligen före sin tid med att ”komma ut”.

Ända in i 80-årsåldern hade Lydia Wahlström kvar sin ofattbara arbetskapacitet. I sitt yrkesliv var hon studierektor och lärare. Samtidigt, och än mer som pensionär, var hon verksam som historiker, skribent, författare, debattör och resetalare. Genom sina många arbetsfält och ett vittförgrenat föreningsliv kände hon sin tids profiler inom kultur, utbildning och press. På 1930- och 40-talen knöt hon nya kontakter genom sin aktiva kamp mot nazismen, bl.a. i Tisdagsklubben, där många författare medverkade. Två ”redskap” följde med henne på alla resor. Det ena var skrivmaskinen för när som helst kunde det behövas en insändare eller artikel. Det andra var cykeln som polletterades på tåg och buss. Friluftsliv på cykelsadeln var det bästa hon visste.

Lydia Wahlström gick bort den 2 juni 1954. På sjukhuset hade hon då sin f.d. elev Nanna Svartz som läkare. Nanna hade som ung flicka nästan 50 år tidigare lyssnat på Lydia Wahlström när hon rösträttstalade i Västerås. Den gången hade till och med Nannas pappa lyssnat ”rösträtt”. Det var ju kyrkoherde Wahlströms dotter som skulle tala och hon var ju filosofie doktor!

År 2017 beslutade Västerås byggnadsnämnd att hedra Lydia Wahlström med en gata. Mycket talar för att ”Lydia Wahlströms gata” får sin plats i Barkarö.

Ingrid Pärletun

författare till biografin Lydia Wahlström, Historiska Media, 2018

Faktaruta Lydia Wahlström:

Föds i Lundby socken 1869

Familjen flyttar till Barkarö 1870

Första kvinnan i Västmanland-Dala nation (1888)

Sveriges fjärde kvinna som disputerar (1898)

Ordförande i LKPR 1909-1911

Kungliga medaljer (1924, 1934)

Studierektor vid Åhlinska skolan 1900-1934

Professors namn 1939

Författare (bl.a. 25 böcker)

Avlider i Stockholm 1954