Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Bengt Kebbon

Annons

I juli 2001, anställdes jag som Intendent vid Aguélimuseet. Jag minns dagen som mycket het och att jag var ensam på mitt nya arbete. Den som då kom och gav mig stöd var Bengt Kebbon.

Bengt hade förmågan att möta och bekräfta människor. Med sin vänlighet behövde ingen känna sig osäker. Bengt Kebbon hade ingen konstvetenskaplig utbildning, men han hade det som är så viktigt vid ett litet museum, han kunde museets historia på sina fem fingrar.

Tillsammans med Bengt har jag hämtat och lämnat utställningar i när och fjärran och när jag behövde var det alltid han som ställde upp. Museet i Sala har förlorat en äkta entusiast och jag har mist en god kamrat.

ÅC Danell

före detta intendent

Bengt Kebbons bild och namn dyker upp i Sala konstförenings tidningsklipp redan 1962 i samband med att Aguélimuseet skall invigas. Bengt var då sekreterare i föreningen.

Rut och Bengt gifte sig 1957. Ett minnesrikt bröllop enligt vår gemensamma och framlidna vän Ulla Hamsten. Senare flyttade Bengt och familjen på grund av arbetet. Han konstruerade och utvecklade bland annat operationsbord. Han reste över hela världen, men 1995 kollapsade han under en konferens i Tyskland med 150 hjärtkirurger, vilket blev hans räddning. Efter tre veckor i respirator kom han samma år tillbaka till Sala

När Bengt och Rut återvände till Sala återgick han med ”omedelbar verkan” till det ideella arbetet på Aguélimuseet. Vi samarbetade vid många tillfällen. Speciellt minns jag utställningen med John Skölds målningar 2005 som Bengt och jag arrangerade. Det var ett stort arbete att dokumentera 300 målningar och samla in ett 30-tal till utställningen. Det var en fröjd att samarbeta med honom.

Flitigt fotodokumenterade han vernissager, utställningar och arrangemang på museet under flera decennier. Många kända ansikten dyker upp på fotografierna. Flera är konstvänner som Bengt nu förenat sig med.

Han var en värdefull styrelseledamot i Aguélimuseets Vänner och vid produktionen av Aguélimuseets årsskrifter. Han deltog med stort engagemang i musikcirklarna på Aguélimuseet. Den 11 oktober 2004 är en tidningsrubrik i Sala Allehanda ”Aguélimuseet, Bengt Kebbons andra hem”. Han ställde alltid upp. Inte minst vid flytten till nya museet och senare det stora arrangemanget med Aguélidagen 2009. Många gånger har jag träffat utomstående besökare som omnämner ”han som är så trevlig guide på museet”.

Bengt intresserade sig inte bara för konsten, utan även i Salas historia, och kanske speciellt 1900-talets kyrkohistoria. Det finns många dokument och många meter smalfilm som Bengts far, kontraktsprosten Nils Kebbon, tagit under bland annat beredskapen, då han var fältpräst. Bengt berättade gärna om materialet och ställde allt till förfogande vid jubileer och andra evenemang.

Bengt var också en entusiastisk medlem i Avlidna Salakonstnärers Sällskap och lånade med glädje ut konst till våra utställningar.

Med stor saknad minns vi hans glada humör och breda leende. Det är en ynnest att ha fått finnas i hans vänkrets.

Johnny Ekman

Anmäl text- och faktafel