Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödsskjutningen i Stockholm – Vänta med att fördöma polisen

Annons
Blommer och kondoleanser vid polisavspärrningarna på platsen där en 20-årig man med Downs syndrom blev ihjälskjuten av polis. Foto: Stina Stjernkvist / TT

När jag hörde nyheterna om 20-åringen som blev ihjälskjuten i Stockholm så väcktes många blandade känslor hos mig. Det är hemskt att sånt här händer, men jag förstår inte varför man ställer sig på tvären mot polisen i det här fallet. Om man tittar allt som händer med vapen i det här landet så är det inte konstigt att polisen är på helspänn, för allas säkerhet.

Om polisen gett ut en tydlig varning, som Aftonbladet rapporterar att de gjorde, så vad mer kan de göra? Polisen kommer till en plats med informationen om en beväpnad man. P4 berättar också att det inte är första gången något sånt här har inträffat, där hotet uppfattats som reellt men där vapnet varit en replika.

Efter att jag själv tagit reda på så mycket jag kan, så uppfattar jag att en bild håller på att målas upp över händelsen. Den bild jag får är hur polisen ska ha skjutit en 20-åring, och hur kunde det hända när vapnet varit i plast? Polisen borde ha sett att han inte var farlig. Något som tydligt framträder är att många är upprörda just för att han hade autism och Downs syndrom och att polisen borde ha uppmärksammat detta på plats, och agerat därefter. Att de borde ha skjutit honom i benet eller i foten istället.

I stället för att hoppa på hatvagnen för fort, så kanske vi borde vänta lite och höra vad som egentligen hände.

Men hur är det relevant när polisen kommer till en situation där det är rapporterat att det finns en beväpnad man? Oavsett utseende eller hinder så bar han till synes ett skjutvapen, och polisen uppfattade situationen som hotfull efter att ha varnat honom. Om en gärningsman inte lyssnar till polisens varningar och polisen därmed uppfattar beteendet som hotfullt, så undrar jag vad man tycker att polisen ska göra? Det är orimligt att ställa krav att poliser ska kunna diagnostisera personen på plats, speciellt i en möjligt skarp situation där liv kan stå på spel. Ska vi kräva att poliser bortser från sina egna överlevnadsinstinkter och sin säkerhet för att ställa en diagnos på en potentiell gärningsman?

I stället för att hoppa på hatvagnen för fort, så kanske vi borde vänta lite och höra vad som egentligen hände. Vi borde vrida och vända på det från alla vinklar innan vi bestämmer vad som är rätt och fel. Det är lätt att vara efterklok men just i svåra situationer agerar polisen för allas säkerhet.

Salabo

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons