Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan vi börja detta samtal, nu?

Annons
I haven snart mer plast än fisk.Foto: Thanassis Stavrakis

Det grävs och borras djupa sår i den himlakropp som vi kallar jorden. Hon som lider av feber. Vår planet har drabbats av ett kreativt, girigt och självsvåldigt virus vid namn homo sapiens.

Lyfter vi blicken ser vi konsekvenserna. Atmosfären en tipp för osynliga sopor. I haven snart mer plast än fisk. En massutrotning av arter när frodiga regnskogar torkar ut och omvandlas till ensidiga plantager. Färgsprakande korallrev med en myriad av djur och växter bleks och ersätts av vita kalkkyrkogårdar. Och från polarisarna forsar vattnet allt snabbare ner i de stigande världshaven.

Detta är vad våra politiker sällan pratar om. Vad våra demokratier ännu inte lyckas bära.

Mänskligheten är i desperat behov av en överstatlig demokratisk beslutsnivå med makt att säkra en hållbar framtid på jorden. Målet finns redan formulerat. I Parisavtalet. Och i surret av bin när körsbärsträden står i blom.

Men vi saknar en global rättsordning. En färdplan. Och medborgare, journalister och politiker som vågar se allvaret och engagerar sig, föreslår processer och lösningar. Skatteväxlingar, klimattullar, stoppdatum? Utbyggnad av förnybara energikällor, elvägar och grön välfärd? Krav på hållbara produktions- och konsumtionsmönster?

Valet närmar sig. Kan vi börja detta samtal, nu?

Pontus Björkman, engagerad i #Klimatvalet

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons