Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Kontanter behövs om krisen skulle komma

Stäng inte trappan för att det finns hiss

Annons
Kunden bör kunna få betala med kontanter.

Broschyren ”Om kriget eller krisen kommer” har väckt stor uppmärksamhet. Den är både en tankeställare och en återgång till hur det var förr. Nu talade väldigt många om samma sak. Broschyren fungerade som när ”alla” såg samma tv-program eller läste samma tidning i en ort. Således stort genomslag i medvetandet. Men hur blir det i verkligheten? I broschyren uppmanas vi att ha kontanter i mindre valörer hemma. Bra idé om strömmen går och elektroniska betalningar inte fungerar.

Då bör det också i vardagslivet vara lätt att få tillgång till kontanter och det ska vara möjligt att betala med dem. Men det blir allt svårare.

Storbankerna har på olika sätt försvårat kontantinsättning och kontantuttag. Fler butiker och restauranger, eller konferensanläggningar som ACC i Västerås, blir ”kontantfria eller det något mindre missvisande ”kontantlösa”, vilket på vanlig svenska betyder att de förbjuder kunder att betala med kontanter. Bakgrunden är att allt färre använder kontanter. Svenskar är förändrings­benägna och teknikvänliga. Men i andra länder betalar fler fortsatt med sedlar och mynt.

Men Sverige är som så ofta extremt och går längre än andra länder. Det visar att vår tillit till överheten består, trots tal om ökad misstro och minskad tillit. De flesta svenskar tycks tro myndigheter och storbanker om gott, och då gör det inget att de har koll och får veta varje betalning vi gör.

I Tyskland, som för inte så länge sedan först hade nazism med Gestapo och sedan i öst kommunism med Stasi, använder betydligt fler kontanter. De värnar en personlig sfär. Nog är tyskarnas bittra erfarenheter värda att minnas också i Sverige.

I våra nordiska grannländer minskar också kontanthanteringen. Men där värnas rätten för kunden att få bestämma betalningssätt. I Norge måste butiker, kaféer och restauranger ta emot kontanter som betalning. I Danmark måste också butiker ta emot kontanter, utom efter klockan 22, eller efter klockan 20 i områden med stor rånrisk.

Nu har Riksbankkommittén, där alla partier ingår, föreslagit att storbankerna ska åläggas att tillhandahålla kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige. Hur det sker kan vara flexibelt, men om bankerna misslyckas kan det bli dryga böter.

Det är ett steg i rätt riktning. Frågan är varför det har dröjt så länge eller om staten behöver ta ett mer direkt ansvar i stället för att delegera frågan till storbankerna. Väl så viktigt är att de som vill ska ha rätt att betala med sedlar och mynt. Därför borde butiker och restauranger, som i våra nordiska grannländer, i normalfallet låta kunden välja betalningsmedel. I dagsläget måste offentliga organisationer, som kommuner och landsting, acceptera kontanter, men privata näringsidkare kan förbjuda sedlar och mynt genom att sätta upp en skylt om det.

Även om de flesta svenskar gillar kort eller Swish vill många turister betala kontant. Kanske borde turistbyråer upprätta listor på var det inte går att betala med sedlar och mynt.

För att värna den personliga integriteten och för att minska sårbarheten vid krig eller kris behöver det vara möjligt att använda kontanter i vardagslivet. För som någon träffande har uttryckt det: Bara för att vi installerar en hiss bör inte trapporna stängas.

Mer läsning

Annons