Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: SD:s film tar inte upp att Maktpartiet till slut förlorade makten i val

Annons

Demokratin bestod trots lång S-dominans

Tage Erlander och Gunnar Sträng oroade sig för oppositionen, trots långt S-styre förblev Sverige en vital demokrati.Björn Larsson Ask/TT

Sverigedemokraterna har förmåga att ställa till rabalder. Senast har de gjort en nästan två timmar lång film med ett hårt angrepp på socialdemokratins historia.

Per Albin Hansson anklagas närmast för att ha varit nazistlakej, och Förintelsen skulle ha inspirerats av den svenska rasbiologin. Där finns citat om att använda våld mot motståndare, antisemitiska uttalanden och otäcka inslag om steriliseringar.

Det finns minst sagt luckor i filmen. Aftonbladet citeras ofta utan att det sägs att tidningen var nazivänlig och inte blev en S-tidning förrän 1956. När klandervärda citat och inlägg lyfts fram går det ibland att se att det finns mothugg (som Branting om våldsförhärligandet) eller nyanseringar längre ned i texten, men de redovisas inte. Det var samlingsregeringen, inte bara Socialdemokraterna, som drev eftergiftspolitiken mot Nazityskland, vilket bland annat ledde till beslag av VLT.

Ändå kanske filmen kan slå an en ton hos fler. Det finns berättigad kritik om att Socialdemokraterna skönmålar den egna historien och egna insatser. Välfärden byggdes upp av flera partier, och det finns gott om exempel på demagogi och maktfullkomlighet från socialdemokrater.

Det fanns eller finns mycket att kritisera, som kollektivanslutningen, kameleontpolitiken där det som var fel i går blir helt rätt i dag, samarbete med Nato i smyg samtidigt som oppositionspolitiker anklagades för att hota neutraliteten, den ojusta behandlingen av FP-ledaren Sven Wedén 1968 efter Sovjets invasion av Tjeckoslovakien, det återkommande viftandet med "högerspöket" eller självbilden av S som det självklara regeringspartiet.

1960-70-talets revolutionära vänstervåg och utbyte med representanter för kommunistiska diktaturer är dock viktiga påminnelser om att det gäller att skilja huvudsak från bisak. De brukade lyfta fram missförhållanden och missgrepp i marknadsekonomin eller demokratin och försöka få det till huvudsaken. Här fanns inget utrymme för nyanser eller att det i själva verket var värre i andra samhällssystem. Vilket borde ha varit huvudsaken.

Det var nyttigt och bra att Socialdemokraterna äntligen förlorade makten 1976. Jag kunde själv uppleva hur de nya SSU-arna, Anna Lindhs generation, inte var vana att alltid sitta vid makten. De var mer öppna mot oss från andra partier än tidigare "pösmunkar".

Det var nyttigt och bra att Socialdemokraterna äntligen förlorade makten 1976.

Huvudsaken är här att Socialdemokraterna hela tiden höll fast vid demokratin. Partiet sprängdes 1917, kommunisterna bröt sig ur. Socialdemokraterna och Liberalerna bildade regering och införde allmän och lika rösträtt. De tog avstånd från nazism och kommunism. Utan partiförbud, kan det vara värt att påminna om i dessa tider.

Det finns alltför gott om exempel, som senast i Ryssland, Turkiet, Polen eller Ungern, hur makt korrumperar och styrande snabbt försöker befästa sitt grepp. Socialdemokraterna satt vid makten i över 40 år, längre i en del kommuner och landsting. De hade en väldig maktbas i LO, drev Unga örnar, hade starkt eller kontrollerande inflytande i Konsum, hyresgäströrelsen, HSB och Fonus med mera.

Det finns alltför gott om exempel, som senast i Ryssland, Turkiet, Polen eller Ungern, hur makt korrumperar och styrande snabbt försöker befästa sitt grepp.

Trots detta förblev Sverige en demokrati. Tage Erlander oroade sig för att förlora varje val och för vad oppositionen hittade på. Korruption, pampfasoner och maktmissbruk var i ett internationellt perspektiv begränsat.

Kanske är det den riktigt intressanta frågan: Vad gjorde att Socialdemokraterna höll fast vid demokrati och pluralism trots en mångårig dominans?

Kanske är det den riktigt intressanta frågan: Vad gjorde att Socialdemokraterna höll fast vid demokrati och pluralism trots en mångårig dominans?

Anmäl text- och faktafel

Mer läsning

Annons