Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Paret Lewenhaupt och 1800-talets folkväckelse

Gunnar Kärrbom skriver en bok om Gustaf och Eva Lewenhaupt. För VLT:s läsare berättar han om greveparets tro, liv och verk i 1800-talets Västmanland.

Annons

I mitten av 1800-talet skedde stora förändringar i samhälle och kyrka. Fyrståndsriksdagen upphörde och viktiga steg togs för större frihet inom religionens område. Gustaf Lewenhaupt (1791-1873) och Eva Lewenhaupt född Cronstedt (1797-1877) var sedan 1840-talet gripna av folkväckelsen som drog fram i vårt land. Lewenhaupts tillhörde den inomkyrkliga delen av folkväckelsen. Denna gren kom att organiseras i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) som bildades 1856. EFS var redan från början en rörelse inom Svenska kyrkan. Det var lekmannapredikanten Carl-Olof Rosenius teologi och fromhet som starkt kom att prägla EFS. Lina Sandell och Oscar Ahnfeldt var portalgestalter beträffande sången och musiken. Fortfarande lever deras sånger – exempelvis ”Blott en dag…” och ”Tryggare kan ingen vara…”.

Gustaf Lewenhaupt var änkling efter Ottiliana Cronstedt, innehavaren av Geddeholms fideikommiss, när han 1840 gifte om sig med Ottilianas kusin Eva Heijkenskjöld, född Cronstedt. Eva var änka efter brukspatronen på Hällefors bruk – Carl Gustaf Heijkenskjöld. Året före giftermålet hade Eva mist sina båda söner med två dagars mellanrum. Även Gustaf hade tidigare förlorat två av sina fem barn. Paret bosatte sig först på Hällefors.

När Gustaf var 60 år och Eva 54 år lämnade de Hällefors 1851 – köpte Carlslund och flyttade till denna herrgård i Svartådalen, norr om Västerås domkyrka. Bruket hade då sålts till Evas tre systerbarn von Essen. En av dem var Charlotta, gift med Gustafs äldste son Carl Gustaf Lewenhaupt – Geddeholms nye innehavare. Carl-Gustaf och Charlotta delade tron och det hölls husandakter i en bönesal på Geddeholm där de anställda, på betald tid, kunde avsluta dagen. Carl Gustaf och Charlotta var liksom Gustaf och Eva barn av väckelsen. Carl-Gustaf dog 1863 endast 38 år gammal och efterlämnade hustru och fem barn. Gustaf och Eva blev då till stort stöd för änkan Charlotta i omsorgen om barnen. Döttrarna Ulla och Charlotte bodde långa tider på Carlslund.

Eva och Gustaf hade ett öppet hem med många gäster. Det var människor från olika sociala sammanhang. Det gemensamma kittet var den kristna tron. Samtal fördes utifrån aktuella politiska och religiösa frågor. Lewenhaupts var politiskt konservativa och religiöst liberala. På Carlslund fanns alltid en yngre präst eller teologie studerande som fick ”äta opp sig” som Gustaf brukade säga. Prästen eller studenten skulle hålla böner och undervisa. Det kom hjälpsökande till herrgården – speciellt under missväxtåren. Någon som är ”utan hem och utan plats, blir här till vidare…” lär Eva ha sagt.

Lewenhaupts var pionjärer inom det diakonala arbetet i Sverige och inspirerades av en diakonianstalt i Tyskland. Gustafs dotter Hedvig var gift med Axel Adlercreutz. Båda tillhörde rörelsen. Axel köpte in fastigheten Ersta på Södermalm i Stockholm. Senare sålde han Ersta som blev diakonianstalt. Marie Cederschiöld, Ersta diakonianstalts första föreståndare, hörde till gästerna som besökte Lewenhaupts. Efter ett lokalt upprop 1875 engagerade sig Eva även för tillkomsten av ett barnhem i Västerås. Hon upplät lokaler och därmed kunde verksamheten starta. Eva var då 78 år!

Eva hade en vision om att skapa en skola för flickor, och så blev det. Flickskolan drevs åren 1852-1859 med elever från de högre stånden. Cecilia Fryxell var föreståndare och Eva administratör. Lewenhaupts stod för lokalerna och bidrog ekonomiskt. Eva och Cecilia hade kontakter sedan 1830-talet på Hällefors där Cecilia hade varit lärare för Evas två söner. När pojkarna dog hade Cecilia varit ett starkt stöd för Eva i hennes sorg. Kvinnorna hade hållit kontakt genom åren och Eva lyckades locka Cecilia att komma till Västerås. Cecilia tillhörde också väckelsen och hade från början planer på att bli missionär. Så blev det inte utan hon kom att ägna sig åt undervisning.

Det hölls daglig morgon- och aftonbön på Carlslund. Bönen innehöll bibelläsning och psalmsång ledd av präst, student eller greve Gustaf. Dessa präster eller studenter undervisade i kristendom i flickskolan. Lewenhaupts stöttade även gymnasister, studenter och präster som var gripna av väckelsen. Eleven Emma Wiselgren berättade att tillströmningen till aftonbönerna på Carlslund ökade under 1855. Det var 100-tals personer som kom. Det var glädjande med så många besökare.

Samtidigt var konventikelplakatet en realitet. Plakatet infördes 1726 och innebar att andliga sammankomster inte fick hållas utanför Svenska kyrkans ram. Husandakter var däremot undantagna förbudet. Konventikelplakatet hade en tydlig adress till det friare andliga livet bland väckelsens folk där gränserna ibland överskreds.

Under en bön våren 1855 kastades en sten in genom ett fönster på Carlslund. Domprosten Carl Olof Björling såg till att gudstjänstlivet därefter begränsades. Året därpå invigde domprosten Björling en ny kyrkogård. Marken hade tillhört Carlslund och troligen skänkts av paret Lewenhaupt. Kyrkogården bär i dag namnet Björlingska kyrkogården och är numera öppen för gravsättning på askgravplats.

Bakgrunden till skolprojektet var att det saknades en högre skola för flickor i staden. Skolan startade i markplanet på herrgården men lokalerna blev för trånga och 1854 byggdes en skolbyggnad längs nuvarande Skultunavägen. Skolan erbjöd både hel- och halvpension. Flickorna som hade helpension bodde på skolan. Flickorna med halvpension bodde i sina hem och kom till skolan på dagarna. Helpensioner under de sju åren gavs för sextio flickor och halvpensioner för etthundratrettio flickor. Flickskolan var ett undervisnings- och missionsprojekt – en flick- och lärarinneskola. Undervisning och fromhetsövningar gick hand i hand i skolan.

Efter 1859 bytte skolan ledning och flyttade till andra lokaler i Västerås. Lewenhaupts köpte den så kallade Carlslundsgården med adress Glastullsgatan. I dag heter den Gamla Bryggerigatan. Där byggdes en skol- och samlingslokal och åren 1860-1871 drevs där en allmän flickskola. Vårterminen 1870 hade skolan ett sjuttiotal elever. Nicolaus och Charlotta Jonsson var anställda av Lewenhaupts som värdpar i gården och hade även omsorg om fattiga skolpojkar som var inneboende. Sedan skolan upphört och så länge Eva levde var det predikolokal. Cecilia Fryxell var en framstående pedagog och har gett namn till Fryxellska skolan i Västerås.

Gustaf Lewenhaupt verkade för större religionsfrihet. Motsatsförhållandet mellan de andliga rörelserna och Svenska kyrkan hade tilltagit under 1855. Väckelsens folk tog på allvar upp frågan om en brytning med kyrkan och bildandet av en fristående luthersk frikyrka. Gustaf Lewenhaupt var en av dem som ivrade mest för denna tanke. I juni samlades 20-30-talet troende män hemma hos Axel och Hedvig Adlercreutz på Blasieholmen i Stockholm. Carl-Olof Rosenius var emot planerna på en luthersk frikyrka. I stället kom de församlade överens om att agera genom en landsomfattande namninsamling mot plakatet. Detta upprop gav ett mycket gott resultat. Lagen ändrades 1858 och upphörde slutligen 1868. Därmed var konventikelplakatets tid förbi.

Evangeliska Fosterlands Stiftelsen (EFS) bildades i maj 1856 i Stockholm. Ett flertal av styrelseledamöterna i EFS tillhörde adeln och en del var också släkt. Genom bildandet av EFS organiserades goda krafter som kommit i rörelse genom väckelsen. Kolportörer kallades de män som anställdes. Deras uppgifter var att dela ut fromma skrifter, berätta om Gud och hjälpa människor i nöd. Kolportörerna var inte prästvigda. De var ett komplement till prästerna som predikade och förvaltade dopet och nattvarden. Axel Adlercreutz blev ledamot i EFS:s första styrelse. Axel var även styrelseordförande i EFS från 1857 till 1868. Axel Adlercreutz var i det civila verksam som riksdagsledamot för sitt stånd, hovrättspresident, justitiestatsminister och slutligen landshövding i Malmöhus län.

Under Gustaf och Eva Lewenhaupts tid var Carlslund ett andligt kraftfält. Människor kom från olika sociala sammanhang. Gemenskapen var samtidigt också en högreståndsväckelse. Bön och arbete gick hand i hand. Evas engagemang blev ett stycke kvinnohistoria. I brytningstiden och gränslandet mellan Svenska kyrkan, väckelsen och EFS öppnades en spelplan för henne som kvinna. Eva tog den möjligheten och trädde fram som from entreprenör med ekonomiska resurser tack vare försäljningen av Hällefors bruk. Hon hade utvecklat en levande tro och den omsatte hon i handling och konkreta satsningar.

Majoren Gustaf Lewenhaupt tillhörde en av de äldsta adelsfamiljerna i landet. Han föddes med en grevetitel i bagaget men utan pengar. Genom sina båda hustrurs förmögenheter kunde Gustaf verka för det som låg honom varmt om hjärtat. Gustaf hade en konstnärlig ådra och musikalisk begåvning. En allhelgonapsalm i 1937 års psalmbok har Gustaf skrivit både text och musik till. I Segertoner – Pingströrelsens psalmbok – finns fortfarande en psalm av Gustaf Lewenhaupt. Eva och Gustaf kompletterade varandra och var tillsammans ett kraftfullt team på Guds åkrar.

Väckelsen spred sig inom Svenska kyrkan i staden, inom Västerås stift och ut i landet genom lärarinnorna som utbildats och arbetade runt om i Sverige samt prästerna som berörts av Lewenhaupts anda. De förde vidare ett arv i olika delar av vårt stift. Väckelsens idéer bredde ut sig i samhället, genom skola och barnhem. Efter Eva Lewenhaupts död köptes Carlslunds av Västerås stad 1886. Sedan dess används Carlslund i omsorg om sjuka och årsrika personer. Folkväckelsen kom att utvecklas i inom- och frikyrklig inriktning. Svenska Missionsförbundet med rötterna i EFS kom att organiseras frikyrkligt. Där skapades nya församlingar med ledare som predikade, döpte och ledde nattvarden. Västerås Missionsförsamlings förste föreståndare blev Nicolaus Jonsson. Tillsammans med sin hustru hade han varit anställd många år hos paret Gustaf och Eva Lewenhaupt.

Gunnar Kärrbom

Prost och kaplan i Västerås Badelunda församling

Annons