Annons
Vidare till salaallehanda.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Richard Appelbom: C och L behöver bestämma sig

Politik är det möjligas konst

På onsdag kommer av allt att döma riksdagen att rösta nej till Ulf Kristersson (M) som statsminister. Centerpartiet och Liberalerna menar att en alliansregering med två eller fler partier skulle, om den inte släpps fram av Socialdemokraterna, bli beroende av Sverigedemokraterna. Något de partierna och partiledarna sagt bestämt nej till före valet.

Men de håller samtidigt fast vid att Alliansen som helhet bör regera tillsammans. Därför vill C och L pröva en regering med alliansen och Miljöpartiet. eller att Alliansen, möjligen M med stöd av övriga allianspartier, styr tillsammans med eller med stöd av Socialdemokraterna.

Därför vill C och L pröva en regering med alliansen och Miljöpartiet. eller att Alliansen, möjligen M med stöd av övriga allianspartier, styr tillsammans med eller med stöd av Socialdemokraterna.

Därutöver har ytterligare några regeringsförslag dykt upp. DN:s ledarsida förespråkar att Allianspartier släpper fram en S-regering, dock med villkoret att den regeringen ska föra liberal politik. Sedan har fyra äldre kända socialdemokrater på DN debatt föreslagit att S ska släppa fram en alliansregering mot löfte att den avstår från att driva borgerlig politik genom att "förbinda sig att inte föreslå försämringar i socialförsäkringar, a-kassa och försörjningsstöd eller genomföra vildsinta och irreversibla privatiseringar".

Annie Lööf kunde gott få sondera om Kristersson faller. Alla de här förslagen har dock nackdelar. Ett nära samarbete eller regering mellan Alliansen och Socialdemokraterna skulle göra SD och V samt möjligen MP till de enda oppositionspartierna. Dessutom är både S och M, inte minst om de har sneglat på Tyskland, mot en sådan "jättekoalition".

Alliansen och MP får ingen egen majoritet, och blir i praktiken helt beroende av Socialdemokraternas stöd. Vilket antingen ger det tidigare alternativets nackdelar eller blir en svag regering.

Moderaterna skulle nog få stora interna problem med att samarbeta med MP och det kunde leda till ytterligare väljarförluster till SD. Dessutom är MP emot att ingå i regering med Moderaterna.

De andra förslagen är konstiga. Varför skulle S bilda regering för att föra en borgerlig politik, eller alliansen bilda regering, men lova att inte föra borgerlig politik?

Andra alternativ är mer realistiska.

En M-KD-regering skulle tvinga SD att bekänna färg. Skulle partiet släppa fram en M-KD-regering eller redan börja ställa villkor? Blir den av kan C och L fälla den regeringen om de tycker att det tas för mycket hänsyn till SD.

En M-KD-regering skulle tvinga SD att bekänna färg. Skulle partiet släppa fram en M-KD-regering eller redan börja ställa villkor?

En S+C+L+MP-regering (Västeråsmodellen) skulle också fungera. Den skulle vara nära egen majoritet och dess förslag skulle knappast röstas ned av en samlad opposition. Men innebära att C och L spräcker Alliansen för att slippa SD-beroende. Så har det bland annat blivit i Västerås och i Region Västmanland.

"C-G Ekman", efter vågmästaren från 1920-talet, vore en miniregering med C-L och kanske MP. Den skulle få samarbeta till höger och vänster för att få ihop majoriteter. De samlade mandaten vore dock färre än vad S eller M har, så det skulle kräva mycket fotarbete.

C och L bör sluta att sträva efter regeringar andra partier inte vill ha. De riktigt breda regeringarna skulle dessutom sannolikt ge SD mer röster, vilket inte borde ligga i C:s och L:s intresse.

C och L bör sluta att sträva efter regeringar andra partier inte vill ha. De riktigt breda regeringarna skulle dessutom sannolikt ge SD mer röster, vilket inte borde ligga i C:s och L:s intresse.

Därför behöver Centern och Liberalerna bestämma sig. Bäst vore nog att pröva en M-KD-regering, men "Västeråsmodellen" och "C-G Ekman" vore också genomförbara. Däremot behöver partierna sluta önsketänka om regeringar andra på goda grunder säger nej till.

Anmäl text- och faktafel