Annons
Vidare till salaallehanda.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Richard Appelbom: Från höger till vänster för Jan Björklund?

Flera FP/L-ledare har fått kritik för "vänstersväng"

Liberalernas ledare Jan Björklund får kritik för beslutet att rösta nej till Ulf Kristersson (M) som statsminister. Bland annat av kommunalrådet Jesper Brandberg (L) i Västerås.

Det är dock skillnad på att pröva om Kristersson klarar att regera utan orimliga eftergifter till Sverigedemokraterna och att säga nej till S-samarbete i alla lägen.

Från andra håll är kritiken hård för att Björklund skulle gå till vänster och svika borgerligt samarbete. Han har själv talat om en hat- och hetskampanj.

För Liberaler som kan partiets historia är det lätt att då dra paralleller till högerkampanjen 1914 mot Karl Staaff efter borggårdskrisen och konflikten med kung Gustav V. Då fanns inte twitter och Facebook, men däremot askfat med Staaffs huvud för att aska eller sätta glöd på ansiktet.

Då fanns inte twitter och Facebook, men däremot askfat med Staaffs huvud för att aska eller sätta glöd på ansiktet.

Det kan verka som ett ödets ironi att Jan Björklund får kritik för att öppna för samarbete vänsterut. Ända sedan Björklund först hördes av som ledare för FPU (nu LUF) Skene har han ansetts stå till höger i partiet och ungdomsförbundet. Det har talats om "major" Björklund och partiledaren fått kritik för att inte vara tillräckligt socialliberal. Björklund utmanades före valet från vänster av Birgitta Ohlsson.

Det kan verka som ett ödets ironi att Jan Björklund får kritik för att öppna för samarbete vänsterut.

Partiet har tagit strid med Socialdemokraterna om arbetsrätt, lägre löner för "enkla" jobb och för lägre inkomstskatter. Pådrivande för svenskt Natomedlemskap och starkare försvar. Frågor som förr drevs mer av Moderaterna. Dåvarande Folkpartiet var en gång drivande för att införa mycket av dagens arbetsrätt.

Nu är det delvis annat ljud i skällan. Flera av Björklunds tidigare kritiker hyllar hans nej till SD och därmed till Kristersson. Däremot är ilskan desto större hos en del borgerliga sympatisörer och bland SD-anhängare.

Det har dock hänt förut. Flera tidigare FP/L-ledare har fått kritik och efterträtts av ledare med en tydligare udd mot Socialdemokraterna. Per Ahlmark slog för all del kraftfullt mot både höger och vänster. Men han efterträdde 1975 Gunnar Helén, som samarbetade med S under "lotteririksdagen från 1973. Ahlmark avslutade kontakterna med S och satsade allt på att byta regering 1976.

Flera tidigare FP/L-ledare har fått kritik och efterträtts av ledare med en tydligare udd mot Socialdemokraterna.

Ahlmarks efterträdare Ola Ullsten bildade den lilla folkpartiregeringen 1978, då ett borgerligt parti (M) röstade emot en borgerlig statsminister. Ullsten fick kritik för att söka samarbete med Socialdemokraterna. Efter katastrofvalet 1982 ersattes Ullsten av Bengt Westerberg, som då var tydligt borgerligt profilerad. Över tiden gick dock Westerberg åt vänster, och gjorde upp med Socialdemokraterna om den stora skattereformen 1990-91. Efter valet 1994 avgick Westerberg när det inte blev något samarbete med Socialdemokraterna.

Det kan tyckas förvånande att Björklund nu får liknande kritik. Men Sverigedemokraternas frammarsch verkar ha gjort djupt intryck. Under en minnesstund för nyligen avlidna Per Ahlmark och Ola Ullsten talade Björklund om hur omvärlden snabbt kan förändras.

Sverigedemokraternas frammarsch verkar ha gjort djupt intryck.

1960-talets unga liberaler var kulturradikaler som ville kämpa mot konservatism. Men den socialistiska vänstervågens diktaturkramande gjorde att de fick kämpa helt andra strider i ett helt annat debattklimat.

Nu såg Björklund en liknande stor förändring. Högerpopulisternas frammarsch förändrade spelplanen och de gamla motsättningarna var inte längre lika avgörande. Det gjorde nya samarbetsformer nödvändiga.

Nu såg Björklund en liknande stor förändring. Högerpopulisternas frammarsch förändrade spelplanen och de gamla motsättningarna var inte längre lika avgörande

Det går att ha olika åsikter om Björklunds analys. Men den verkar bygga på djup övertygelse, och bör bemötas med sakliga argument i stället för misstänkliggöranden. Och han är långt ifrån den första FP/L-ledaren som öppnar för S-samarbete.

Anmäl text- och faktafel