Annons
Vidare till salaallehanda.com
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Richard Appelbom: Stefan Löfven (S) ser ut att få en allt bättre hand

Det är gott om upphetsade inlägg i olika medier om regeringsbildandet. Det spås att det ena eller andra partiet kommer att förlora eller rent av åka ur riksdagen.

De flesta väljarna verkar däremot ta det lugnare. Det är gott om opinionsmätningar. I veckan kom också SCB, som har ett stort underlag. Mätningarna visar på påfallande små förändringar sedan valet, trots alla dramatik och alla spekulationer. SD har ökat något, allianspartierna tappat, Socialdemokraterna har hållit ställningarna.

Mätningarna visar på påfallande små förändringar sedan valet, trots alla dramatik och alla spekulationer.

Andra är arga, men Centerpartiets väljare förefaller sluta upp bakom det bestämda motståndet mot att bli beroende av Sverigedemokraterna och öppningen mot Socialdemokraterna. Liberalernas väljare förefaller mer splittrade och partiet har mindre fallhöjd. Men splittringen innebär också att det skulle vara mycket riskabelt att släppa fram en borgerlig regering efter att tidigare så bestämt ha sagt nej till SD.

Moderaterna och KD säger sig stå för alliansen, men deras agerande om budgeten vidgar sprickan mot C och L. Det strider inte mot bokstaven, men mot andan i författningen att lägga en detaljerad budget när vi har en övergångsregering. Ordningsföljden borde vara regering först, budget sedan. Nu gör M och KD tvärtom, och kan kanske med stöd av SD binda en ny regering för en budget den inte vill ha.

Moderaterna och KD säger sig stå för alliansen, men deras agerande om budgeten vidgar sprickan mot C och L

Här finns en poäng i att fundera över hur det vore med omvända läget. Vad skulle M tycka om Ulf Kristersson var statsminister i en övergångsregering, följde reglerna och lade en övergångsbudget, medan S försökte få riksdagen att anta en S-budget innan en ny regering hade utsetts?

Centerpartiet och Liberalerna har ställt mycket bestämda villkor för att kunna stödja en S-ledd regering. Det har talats om en rejäl högersväng för Socialdemokraterna och att en ny regering i stora drag ska föra Centerns och Liberalernas ekonomiska politik.

När det gäller ekonomin har de två partierna dessutom tagit klara steg åt höger. Bara de minnesgoda och historiskt intresserade lär i dag komma i håg att Folkpartiet/nu Liberalerna en gång var pådrivande för att införa lagar om anställningstrygghet.

Här kan mätningarnas resultat vara bekymmersamma för särskilt Centerpartiet. Det kan ju tyckas positivt att många av de egna väljarna föredrar Stefan Löfven framför en regering som blir beroende av SD.

Det gör dock förhandlingarna svårare. Socialdemokraterna vet att många centerväljare starkt ogillar SD och att Centern om förhandlingarna bryter samman i stället kan komma att acceptera en borgerlig regering med SD-beroende.

Det kan ju tyckas positivt att många av de egna väljarna föredrar Stefan Löfven framför en regering som blir beroende av SD.
Det gör dock förhandlingarna svårare.

Det hotet blir mindre trovärdigt när många C-väljare vill ha Löfven. Socialdemokraterna kan tvärtom hoppas att en skakig borgerlig regering med SD-beroende kan locka väljare att gå från främst C och L till Socialdemokraterna.

Nu vet säkert alla parter att de behöver bjuda till för att lyckas bilda ett regeringsunderlag. Men i takt med att den borgerliga sprickan vidgas och C-väljare står bakom Löfven som statsminister blir det svårare att få igenom väldiga eftergifter från Socialdemokraterna. De tuffa utgångskraven från Centern och Liberalerna riskerar att bli kvarnstenar runt halsen i stället för att skrämma den erfarne förhandlaren Stefan Löfven.

De tuffa utgångskraven från Centern och Liberalerna riskerar att bli kvarnstenar runt halsen i stället för att skrämma den erfarne förhandlaren Stefan Löfven.

Anmäl text- och faktafel