Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SA:s nye chefredaktör: ”Vi vill vara lägerelden”

Jag var 24 år, nybakad journalist och på väg till mitt första längre vikariat, som VLT:s lokalredaktör i Sala. Det första jag såg när jag kom upp ur viadukten vid Uppsalarondellen var gamla Silvervallen och de (på den tiden) grå hyreshusen bakom Shellmacken på Ringgatan.

Annons

Och jag minns att jag tänkte: "Här blir jag inte gammal".

Ett halvt liv senare kan jag konstatera att det är precis det jag tänker bli.

För trots att mitt journalistliv har fört mig många varv runt jorden, till konflikthärdar och märkliga kulturer, är det ändå här som den verkliga världen har utspelat sig.

Här var jag till exempel med om att starta Västmanlands första dagiskooperativ, Abrakadabra, här ledde jag kören och revyorkestern i Cameleonterna, här var jag med och räddade Sätra Brunn från att styckas upp, ledde konserter och sommarpubar i 17 år, här träffade jag Morgongåvas snyggaste tjej – som dessutom ville gifta sig med mig.

Ända sedan jag började som journalist har läsarna agat sin morgontidning hårt. Kommer den inte i tid blir man förbaskad, skriver den för lite eller för mycket om något lyfter man luren och ringer närmaste redaktör, om den skriver något som man inte håller med om skriver man en arg insändare.

Det ska ställas höga krav på en lokaltidning

Och det är precis så det ska vara. Det ska ställas höga krav på en lokaltidning, för en lokaltidning är en spegling av livet. Den noterar när man föds, dör och en hel del av de stora händelserna däremellan. Allt samlat i klippböcker hemma i bokhyllan.

När det händer glada saker är vi med och jublar, och vid tragedier ger vi den information och de förklaringar som alla söker för att förstå. Vi har alla vinterns tragiska händelser i färskt minne, då åtta människor miste livet under loppet av en vecka. Jag skrev då i en krönika att "lokaltidningen är den lägereld kring vilken vi samlas när vi verkligen behöver varandra".

Från och med i dag är jag alltså chefredaktör på Sala Allehanda - det i mina ögon det finaste jobb man kan ha. Och det kommer att ske en hel del förändringar på SA framöver som ni definitivt kommer att märka; kanske ingen revolution, utan steg för steg. Vi förstärker redaktionen och kommer att jobba på att bli ännu mer lokala, gräva ännu djupare i kommunens affärer, bli ännu snabbare på så kallade "breaking news", vara ännu mer aktiva på sociala medier och stärka vår bevakning av den lokala sporten.

Men det allra viktigaste – Sala Allehanda kommer styras från Sala. Det är Sala- och Hebyborna som är våra chefer.

Så om vi träffas på stan, på älgjakten, i kassakön på Ica eller när vi tankar bilen – snacka gärna nyheter med mig, tipsa gärna om sådant som just du skulle vilja läsa om i Sala Allehanda.

För vi vill fortsätta att vara den där lägerelden.

Annons