Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Efter önsketänkande, en ny regering

Minst dåliga alternativet är att släppa fram Kristersson

Annons

Talmannen Andreas Norlén gav, efter alla fikamöten med samtliga ledare för riksdagspartierna, Moderaternas Ulf Kristersson i uppgift att försöka bilda regering. Hur gärna Socialdemokraterna än framhåller att partiet är det största, och att de rödgrönas 144 mandat är fler än Alliansens 143, går det inte att bortse ifrån riksdagens sammansättning. Riksdagen röstade fram en talman från Moderaterna, och röstade bort Stefan Löfven som statsminister. Och nu har Ulf Kristersson två veckor på sig att få ihop pusslet.

"Håll ihop Alliansen", är ett återkommande mantra. Exempelvis skrev Dagens Nyheters ledarsida häromdagen att "den borgerliga gemenskapen av liberaler och konservativa" ska värnas, "för att i framtiden kunna återta makten". Men handen på hjärtat: skulle borgerliga väljare ta hopplasteg till vallokalen 2022 om Alliansen ser till att det blir "DÖ-läge" i ytterligare en mandatperiod? Då underskattar man irritationen mot Decemberöverenskommelsen. Det vill säga att Alliansen låter de rödgröna behålla makten, för att stänga Sverigedemokraterna ute från påverkan.

Så hur ska Liberalerna och Centerpartiet göra? Båda partier har lovat att inte ingå i en regering som lutar sig på Sverigedemokraterna. Det löftet bör de hålla. Jan Björklund har till och med lovat sina barn, som är adopterade, att han aldrig kommer medverka till att Sverigedemokraterna får makt.

De som hävdar att Centerpartiet och Annie Lööf borde ändra ståndpunkt bortser även från en annan central pusselbit: de egna väljarbaserna och partimedlemmarna. Mätningar visar att det bland M- och KD-väljarna finns en stark opinion för att regera med stöd av SD. Enligt en ny Sifo-undersökning som TV4 har gjort ökar andelen alliansväljarna som "vill se ett samarbete med Sverigedemokraterna i de frågor partierna tycker lika", och en ökning kan man se även hos L-väljarna. Men uppdelningen är tydlig: det är Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor som har stödet för den linjen. Det följer även stämningsläget i respektive alliansparti.

Vad Lööf och Björklund däremot inte har lovat är att de ska sätta krokben för en minoritetsregering ledd av Kristersson. Ofta har de rundat frågan i sina svar.

En ny Decemberöverenskommelse, eller en stor mittenkoalition, alternativt en S-M-regering, har en svårlöst nackdel: ytterlighetspartierna ges rollen som den enda oppositionen. S riskerar tappa till V, och M ytterligare till SD.

Det minst dåliga alternativet, som också är realistiskt, är en minoritetsregering ledd av Kristersson. Om det skulle visa sig bli en katastrof får ett annat alternativ prövas, och så har vi - senast - val 2022 igen.

Annons