Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ann drömmer om fridyk

På Heby bibliotek står Ann Haglund Andersson och scannar låne-böcker. Hon är biblioteksassistent och tycker jobbet är ”kanon”.

Annons

Just den här stunden är det tomt inne på biblio-

teket, och Ann Haglund Andersson har tid med en pratstund. Jobbet på biblioteket har hon haft i två år. Det är inte bara i Heby bibliotek hon jobbar. Två dagar är hon där, två på skolbiblioteket och en på Morgongåvas bibliotek.

– Jobbet är kanon! Men visst, jag hade helst jobbat här på Heby bibliotek hela tiden.

Innan hon började som biblioteksassistent var hon fritidsledare på Heby fritidsgård.

– Det var en omorganisation för ett par år sen, och då blev jag tillfrågad om jag ville börja här i stället. Och det nappade jag på, det skulle bli en utmaning.

Första tiden fick hon gå dubbelt med Ingegerd Norling.

– Hon var en klippa, hade jobbat här länge och visste allt, och jag lärde mig massor. Ingegerd gick i pension för drygt ett år sen.

Vad är det för skillnad på att vara biblioteksassistent och bibliotekarie?

– Bibliotekarien har ett mera övergripande ansvar. Beställer böcker bland annat. Som assistent sköter man marktjänsten lite mera, säger Ann och ler.

Trots att hon fick en bra upplärningsperiod tycker Ann att hon har mycket kvar att lära sig.

– Det är mer än man tror. Jag vill lära mig mer om hur biblioteken fungerar, systemen och sånt.

Tycker du att bokläsningen har förändrats på sistone?

– Nja. Men man kan väl säga att det dykt upp en ny kategori boklånare. Arbetande män vill låna cd-böcker, att lyssna på medan de kör arbetsmaskiner och långtradare, exempelvis. Överlag har inte bokutlåning blivit mindre, så biblioteken behövs fortfarande.

utanför Tierp finns en liten ort vid namn Ullfors. Det var där Ann föddes. Hon kom till Morgongåva 1981 när kärleken slog till.

Hon har tre vuxna söner, 19, 24 och 26 år gamla.

– Den äldste har förärat mig ett barnbarn också, säger Ann och ler brett.

Barnbarnet Ebba är farmors ögonsten.

– Synd bara att vi inte kan träffas så ofta. Man jobbar ju.

Julen ska Ann fira med hela familjen.

– Vi firar väl ganska vanligt. Först har vi en riktig grötfrukost, och sen brukar pojkarna göra julgodis, medan jag börjar göra i ordning för julmiddagen. Sen äter vi och sen tittar vi på Kalle! Och efter det är det julklappar.

Ann ler när hon berättar. Julen innebär ingen stress för henne.

– Nej, vi tar det lugnt.

Ska du fira nyår också?

– Jaa... Det är lite luddigt än så länge, men eventuellt ska jag till vänner i Uppsala.

Det gångna året har varit ett bra år för Ann.

– Speciellt hösten har varit väldigt trevlig. Kanske kan det trevliga få en fortsättning in i nästa år, säger hon småkryptiskt, med ett tydligt glitter i ögonen.

Annars drömmer Ann om att en dag få köpa en amerikansk bil, gärna från 1950-talet.

— Amerikanska bilar är ett stort intresse i mitt liv. Jag är sekreterare i Restless Cruisers, en förening i Morgongåva.

Vad är det för bil du drömmer om då?

– Jag vet inte, det hänger på vad som finns att köpa och på priset, säger hon och ler.

En av sönerna har skaffat en Cadillac -60, och Ann har hjälpt till med uppsnyggningen.

– Jag sydde bilklädsel till den. Det hade jag aldrig gjort förut, och det blev en riktig utmaning. Men det gick bra, jag hade ju den gamla klädseln som grund.

Bilar i all ära, men en annan dröm Ann har är lite mer äventyrlig.

– Min yngste son är instruktör i fridykning. Jag har inte provat på det själv, men vill väldigt gärna göra det någon gång.

Prova att fridyka? Varför?

– Det verkar lockande! Jag har alltid trivts i vatten.

Nina Zarjesdotter

Mer läsning

Annons