Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnhemsbarnet Sigurdvände mörker till ljus

Det prunkar i Sigurd Grönstrands stora trädgård i Rosshyttan. Han visar runt, berättar om allt han planterat. De mörka åren på Avesta barnhem är en skugga blott.

Annons

I tolv år bodde Sigurd på Avesta barnhem. Han är väldigt pratsam av sig. ”Det beror på att jag inte fick prata så mycket som barn på barnhemmet”. Där var det hård disciplin och regler.

Sigurds mamma var ensamförsörjare och hade tre pojkar Sven, Sune och Sigurd.

De bodde i en liten stuga, där frosten vintertid steg upp på halva väggen. Den äldste sonen Sven var född 1922, Sune 1928 och Sigurd 1931.

Alla tre placerades på Avesta barnhem och mamman flyttade med pojkarnas mormor som var senil till ålderdomshemmet.

Fram till 2,5 års ålder fick de omhändertagna barnen vara på ålderdomshemmet sedan flyttades de över till Avesta barnhem.

1934 kom Sigurd till barnhemmet. Hans bror Sune var redan där då och den äldste brodern Sven hade lämnat barnhemmet för att jobba.

Att vara barnhemsbarn betydde att man stod på samhällets absoluta botten.

–Vid 13-årsåldern var jag och mina jämngamla kompisar klädda i svarta kortbyxor med svarta hemstickade ullstrumpor som hölls uppe genom ett livstycke. Vi avvek i klädsel från de andra barnen i skolan. ”Barnhemsungjävel” blev vi kallade.

En gång dristade sig Sigurd att fråga varför de inte fick ha likadana kläder som de andra i klassen.

– Du ska vara glad att du slipper har randiga, fick han som svar.

– Föreståndarinnan menade fångdräkt. Man såg oss som presumtiva kriminella.

Läs Sigurds starka berättelse i onsdagens tidning!

Mer läsning

Annons