Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drakbyggaren och kreatören Olle Nessle leker vidare

Olle Nessle är den lekande människan i ett nötskal. Nu fyller han 70 år, men leklusten finns kvar. Gamsebo missionshus är basen, fyllt till brädden av alla hans intressen.

Annons

Fyller gör han idag, den 22 september, men firandet får skjutas upp till den 22 oktober då han har många järn i elden just nu.

bo vem Olle Nessle är, svarar de flesta: konstnär.

Men att stoppa in Olle Nessle i ett fack låter sig inte göras.

Han målar nu inga oljor, men författar, skriver artiklar, undervisar i drakbygge, tecknar, jobbar med utställningar i folkkonst och nu med medeltida kyrkoskulptur.

En del av motiveringen, när han 2003 fick motta landstingets hedersstipendium, säger allt som kan sägas om denne ”donare”: ”För att han varit och fortsätter att vara en kulturens eldsjäl, dess obotlige entusiast och inspirationshöjare på många och vida fält”.

1975 drog han in i staden Sala med sin familj. Året därpå startade filmälskaren Olle tillsammans med Mikael Wallin Sala Filmstudio. Filmstudion finns kvar nu med 34 år på nacken.

Han var med och startade Sala drak- och tangosällskap, som genom åren rest och flugit sina drakar i många hörn av världen.

– Att hålla på med drakar är att ha fötterna på jorden och huvudet i molnen.

Tre böcker om drakar har det blivit och en om folkkonst. Okända mästare heter den.

– Jag älskar skapandet i stugorna, folkets konst.

En av hans favoriter heter Jan-Erik Svennberg och är välkänd moskébyggare vid Annedal i Sala. Honom har Olle porträtterat i boken Okända mästare. En annan lokal folkkonstnär som har är såld på, är Bengt Eriksson som gör fantastiska papier maché-skulpturer.

Efter utbildning i grafisk design på Konstfack i Stockholm började han på en reklambyrå, men tänkte om och sökte på nytt in på Konstfack, denna gång för att bli teckningslärare.

Fram till 2005 var Olle Nessle lärare i svenska och bild på Kungängsgymnasiet.

– Jag var skiträdd inför pensioneringen, jag gillade ju mitt jobb och eleverna.

Men hans oro kom på skam. Som pensionär har han över hövan av saker att göra.

– Jag och en fotograf reste till Paris för att göra en artikel om loppmarknaden där till tidskriften Sköna dagar.

Titt som tätt blir han kallad att leda drakbyggekurser med barn.

Han ska inom kort till Arboga och bygga drakar med Saab-anställdas barn och blev efter utställningen, Annan konst i Göteborg, uppringd av en organisation i Finland som också jobbar med folkkonst.

– Folkkonst i Finland är stort, säger han och visar mig en tidskrift. Titta här, en varg av gamla bildäck och Tarja Hallonen av bilskrot och med rosarött hår av en gammal biltvättsrulle, säger han och skrattar.

Läs mer i onsdagens SA!

Mer läsning

Annons