Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag kan andas själv och har förståndet i behåll"

Jukka Karkkola i Heby fyller 40 år på söndag. Livet höll på att ta slut redan i februari 1990 då han skadades svårt i en bilolycka. Jukka är en glad och positiv människa som gillar livet.
En tidig februarimorgon 1990 sitter Jukka Karkkola, 19 år, i sin bil på väg till jobbet i Uppsala.
Klockan är halv sex på morgonen. Under natten har det snöat och det råder blixthalka.
Han får en sladd och krockar med en betongpelare.
På en hundradels sekund förändras hans liv.

Annons

1995 träffade jag Jukka Karkkola i lägenheten på Vallavägen då han var hemma på höstlov från folkhögskolan Furuboda i Skåne. Där fick han träna på att klara sig själv i vardagen.

Under flera år åkte han till olika folkhögskolor och fick möjlighet att träffa unga människor i ungefär samma sits.

– Nu går jag inte i skolan längre, men har läst engelska på komvux.

Han har fortfarande problem med finmotoriken, vilket gör att han inte kan hantera heta drycker. Men han bor numera på bottenvåningen och har lätt att ta sig ut själv om han vill.

Det vill han.

– Jag tar rullstolen från lägenheten och åker till garaget där min permobil står. Sen kan jag åka till en restaurang om jag vill eller åka till tobaksaffären och spela på olika spel.

En gång i veckan åker han till Rungården i Morgongåva där han har en hel del uppgifter.

– Jag hjälper till med trädgården och tillverkar saker, inga stora saker, mest skitjobb, säger han och skrattar.

På sommaren städar han i Heby, plockar upp skräp och håller fint utomhus.

Alla i Heby vet vem Jukka är och många morsar och snackar lite med honom.

Han har alltid nära till ett leende och ett skratt. Någon bitterhet över det som hände honom finns inte.

Läs hela artikeln i fredagens SA!

Mer läsning

Annons